Succédebuten skildrar normer, ideal och rasifiering i den brittiska kulturvärlden
Jag är ett fan
Författare: Sheena Patel
Förlag: Natur & Kultur
Översättning: Ylva Mörk
En yngre kvinna inleder en relation med en äldre konstnärsman. Hon är andra generationens invandrare med författarambitioner, han är väletablerad och gift. När han väl har fått henne på kroken börjar han göra sig otillgänglig. Ja, ni känner igen mönstret.
Konstnärsmannen omnämns genomgående som ”mannen jag vill vara med”. Men det är bara att ställa sig i kö, utöver frun jonglerar han minst en till relation parallellt. Huvudpersonen snokar upp den andra kvinnan på sociala medier och även hon får ett epitet: kvinnan jag är besatt av.
”Den större berättelsen är den om att vara rasifierad i en kultursfär som är helt formad av vita ideal.”
Man får nästan reda på mer om den andra kvinnan än om mannen hon vill vara med. Hon målas upp via innehållet i sina sociala medier: bivaxljus, japanska hantverksfilosofier och handgjorda korgar från Oaxaca. Hon får andras beundran för att hon är bra på att köpa saker. Men hon skapar inget, hon arrangerar, kurerar och profiterar på det andra skapat, inte sällan från kulturer som hon approprierar utan hänvisning.
Här tangerar vi bokens verkliga tema. Huvudpersonen begär inte bara en man, hon vill ha tillträde till en värld som har designats åt andra. Den större berättelsen är den om att vara rasifierad i en kultursfär som är helt formad av vita ideal. Hennes lott är att förvränga sig och passa in där det görs plats.
För mannen hon vill vara med fungerar hon på samma sätt som en handgjord korg från Oaxaca. Han tycker om hur han framstår med henne vid sin sida. På samma sätt används rasifierade personer av liberala vita kulturmänniskor som symbol för hur progressiva de är. Sheena Patels debut punkterar normens principer och avslöjar hur normen, i det här fallet vithet, behöver någon annan att definiera sig mot för att få ett värde. Och den andre kommer aldrig få vara med och diktera villkoren.
