GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Stramt, sakligt och smart på Helena Granströms väg mot explosionen

Publicerad 10 september 2018 • Uppdaterad 10 september 2018
Helena Granström.
Helena Granström.
Foto: weyler

”Standardmodellen” utspelar sig på en fysikinstitution där det mesta redan är bevisat och räknat. Annika Koldenius läser en roman som ställer läsarens intelligens på prov.

Elsa är en inte helt igenom lyckad forskare i fysik. Med en knappt godkänd doktorsavhandling i bagaget börjar hon en anställning som lektor på en fysikinstitution i Stockholm för att undervisa och forska. Men hon har ingen aning om vad hon vill forska om. Och hon vill egentligen inte heller umgås med sina kollegor, som de flesta är män. Hon umgås faktiskt inte med någon alls, utöver sporadiska sms med sin mamma.

”Skickligt låter Helena Granström läsaren vaggas in i en falsk trygghet”

”Standardmodellen” är Helena Granströms åttonde bok och ett slags spänningsroman som befinner sig i människans vilja att förstå och förklara naturen in i minsta detalj. Skickligt låter Helena Granström läsaren vaggas in i en falsk trygghet genom att torrt och sakligt beskriva det vardagliga arbetslivet på institutionen. Och fast läsaren kanske inte tycker att det händer särskilt mycket låter hon Elsa röra sig långsamt mot något slags explosionsartad upplösning.

Jag tycker mycket om Helena Granströms beskrivningar av forskarna och de hierarkierna på institutionen och hennes sätt att få in vetenskapliga resonemang som relativitetsteorier och strängteorier i prosan. Det är ren poesi för någon som funderar över livets beståndsdelar. Här påminner Granström om den tyska författaren Juli Zeh i hennes bästa stunder. Jag tycker också mycket om Helena Granströms strama och sakliga språk. Jag kan bara säga: tack för ”Standardmodellen”, det är en bok vars frågor och upplösning jag kommer fundera på länge.

Annika WallSkicka e-post
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.