Stark roman om vänskap och vuxenblivande

Ingenting hände, allt hände. Med en stilsäkerhet och på en avklarnad prosa lyckades Elin Willows göra den berättelsen till ett äventyr. Stillsamt, absolut, men ett äventyr. Nomineringen till Borås Tidnings Debutantpris var självklar.

Med sin andra roman, ”Nya namn”, upprepar hon bedriften. Temat den här gången är vänskap och vuxenblivande. Vi får följa en ung kvinna genom tre stadier i hennes liv; klivet från högstadiet till gymnasiet, året i London efter gymnasiet och senare, som litteraturvetenskaplig doktorand vid Åbo universitet.

Till det yttre en tämligen vanlig väg för unga människor, men Elin Willows får texten att lyfta genom en koncentrerad, effektiv prosa och genom att ge vänskapen, den nyfunna och den förlorade, en central plats i historien.

Först möter vi Sofia, lovande idrottstjej, som på högstadiet finner en djup vänskap med en klasskompis, namnlös i berättelsen, som närmast kan liknas vid en förälskelse. De finner ett gemensamt musikintresse, dras till punken, vi befinner oss i brytningspunkten mellan lp- och cd-skivornas tid, och Sofias idrottsintresse falnar sakta men säkert. Sedan, under gymnasieåren, tar vänskapen abrupt slut. Vi får inte veta varför. I stället görs ett tidshopp och vi hamnar i London. Där får vi följa Eva – men hette hon inte Sofia? Jo, men vänta, namnbytet får sin förklaring – och hur hon får en ny vän, Flo. Samma intensitet, samma närhet, starkt och tveklöst beskrivet. Men även den vänskapen får ett slut.

Tredje delen, några år har gått och vi är på Åbo universitet. Eva-Sofia, nu har hon hela sitt namn (så var det, men namnleken är också existentiellt symbolisk), är ny doktorand på den litteraturvetenskapliga institutionen. Nu är hon vuxen, lite motvilligt; ”Det fanns aldrig någon tydlig övergång till vuxenvärlden”.

Vid en resa till Stockholm springer hon på vännen från högstadiet. Det blir ett smärtsamt möte som också är romanens epicentrum: ”Det vi säger till varandra är ord utan betydelse. De försvinner så fort de lämnat våra munnar.” Senare konstaterar romanjaget sorgset att vänskapen måste ha haft en annan innebörd för den forna vännen, inte varit ”det omvälvande stora tsunamiska” det varit för henne.

Det är en stark roman Elin Willows har skrivit. Det benhårt snäva berättarperspektivet skapar en givande osäkerhet på vad egentligen romanjaget upplever; om den vänskap hon möter är ömsesidig på samma brinnande sätt hon själv upplever den.

”Nya namn” är titeln. Kanske är det en berättelse om hur en stark längtan efter närhet består, även om föremålen för den skiftar, och att våra namn ständigt ges nya innebörder, beroende på vilken relation vi befinner oss i.

En roman om livet, helt enkelt.