Spretigt skilsmässoalbum med smarta texter

Kacey Musgraves fortsätter vandringen bort från country och americana som påbörjades på förra albumet. Men berättarådran och vemodet finns där, och fjärde skivans första och bästa låt ”Star-crossed” inleds med en djup suck. Det som måste berättas måste berättas, den perfekta drömmen som ändå landar i en skilsmässa men också att det blir ljusare efteråt. Mycket sticker ut positivt, musiken kan lika gärna likna Kylie Minogues tamare discolåtar som Neil Young, men också irritera som i naiva eller ironiska ”Good wife” med autotune och drag av list-r’n’b. En spöklik tolkning av ”Gracias a la vida” avslutar. Även om inte allt funkar imponerar det hur Musgraves struntar i konventioner och genrerestriktioner – och hur känslorna får lov att spreta.