Spelar autistisk läkare: "Mer än en tv-show"

Efter att i 50 avsnitt ha varit den unge Norman Bates i ”Bates motel” är Freddie Highmore nu inne på den femte serieomgången som den autistiske läkaren Shaun Murphy i ”The good doctor”.

– Att slå ihop de två, att göra en seriemördande läkare, det kanske vore något i framtiden, säger han och skrattar.

Freddie Highmore kommer från England och gjorde filmdebut redan som sjuåring. Sin första mer uppmärksammade roll gjorde han mot Johnny Depp och Kate Winslet i ”Finding Neverland” när han var tolv år.

Året efter filmade han än en gång mot Depp, i Tim Burtons ”Kalle och chokladfabriken”. Han spelade också den unge Russell Crowe i ”Ett bra år” och gjorde flera filmer med Luc Besson.

Efter att ha spelat med i en tv-serie som pågick i flera säsonger var Freddie Highmore tveksam till att medverka i ”The good doctor”. Men han sade ja, och är nu redan inne på sin femte säsong. Han vet själv inte hur länge serien ska fortsätta.

– Vi gör det så länge som vi känner att vi har något att berätta och så länge som det finns ett intresse hos tv-publiken, säger Highmore, som numera också är exekutiv producent och dessutom har provat på att regissera ett avsnitt.

Att så många serier utspelas på sjukhus tycker han är naturligt.

– Det beror på det inbyggda intresset för allt som handlar om liv och död. Det är oerhört mänskligt, säger han.

Den läkare han spelar har både autism och savantsyndrom. Och i den nya säsongen måste han återigen bevisa sig själv och sin kunskap som läkare. Freddie Highmore har fått en hel del respons från personer som själva har autism, och han är tacksam över att kunna öka medvetenheten kring hur det är att leva med diagnosen.

– Det gör att det här blir mer än ännu en tv-show. Jag spelar någon som de förhoppningsvis kan identifiera sig med, även om jag självfallet inte gör anspråk på att representera alla.

Sin bakgrund som barnskådespelare är Freddie Highmore stolt över. Men hur reagerar han om han i dag råkar slå på tv:n och se en av sina gamla filmer?

– Jag kanske tittar vidare, kanske inte. Men det är kul att de finns. Det är som en rörlig dagbok över min uppväxt.