”Skönheten och Odjuret” som spektakulär musikalsaga

Att vara sagan trogen var själva utgångspunkten för regissören Linus Fellbom och scenografen Dan Potras iscensättning på Malmö opera. Det framgår med största tydlighet. Allt från scenografi till kostym och rekvisita är spektakulärt framställt och inget verkar ha förbisetts. Här finns flygande böcker, yrande snö och spektakulära uppfinningar, och den färgstarka ensemblen porträtterar allt från inskränkta bybor till dansande bestick. Blinkningar till den animerade originalfilmen finns det gott om, och koreografin går ofta hand i hand.

Den snurrande scenen har fyllts med maffig scenografi i form av en rörlig trappa och gigantiska pelare, som enkelt flyttas runt och kompletteras med vagnar, tunnor och andra manicker när det behövs. Men det som imponerar mest är produktionens arbete med teknik. En genomskinlig skärm används för att förstärka sagokänslan, och på den projiceras bland annat snö, skog och den gigantiska slottsporten. Karaktärer som Lumiére, Fru Potts och Clocksworth har försetts med ståhjulingar som förklätts för att förstärka karaktärernas stationära utseende utan att tumma på rörligheten. Det är fasligt snyggt, det går inte att säga annat.

Samma översättning som i Göteborg används även i Malmö, och huvudrollen som Odjuret innehas precis som då av Fred Johanson. Täckt i scensmink är han nästintill oigenkännlig men ändå starkt närvarande och magnifikt förkroppsligar han odjurets inre stridigheter. Det krävs en stor röst för rollen, och det saknas absolut inte här. I rollen som Belle står Sofie Gunnarsson, som här gör sin debut på en stor scen. Hennes klara och omfångsrika röst är både vacker och karaktäristisk, men når inte riktigt fram för att matcha motspelarens karisma.

Föreställningen har också en rad starka birollsinnehavare. John Martin Bengtssons förkroppsligar den mansgrisiga Gaston med en kraftfull baryton. Tillsammans med Oscar Pierrou Lindéns clownlika Lefou är de ett härligt radarpar. Det fina samspelet mellan Johannes Wanselow och Michael Jansson i rollerna som Clocksworth och Lumiére är både rörande fint och gapskrattsroligt. Nina Pressings yviga Babette skänker liv i varje scen hon dyker upp i. Samtliga får gott om plats att visa upp sina kvaliteter i både sång och skådespel.

Det märks som sagt att Malmö opera har satsat hårt på att göra ”Skönheten och Odjuret” till en succé. Allt vad gäller rekvisita, scenografi och kostym är så genomtänkt och spektakulärt välgjort att musikalen är värd att se nästan enbart på grund av det. Men den överglänser inte produktionens skickligt samspelta ensemble, som inte låter kläderna bära dem, utan bara hjälpa dem framåt. Numret ”Bli vår gäst” kan vara ett av de snyggaste och mest iögonfallande ensembleshower som jag har sett på en svensk scen, och striden mellan byfolket och besticken framåt slutet är en uppvisning i dansskicklighet och koreografisk påhittighet.