Självbiografisk roman om drabbande kvinnoöden i en brutal fängelsemiljö
På insidan
Författare: Pauline Hillier
Översättning: Emma Majberger
Förlag: Éditions J
År 2013 grips den franska författaren Pauline Hillier, då medlem i feministiska Femen-rörelsen, vid en demonstration i Tunis. Hon häktas och förs till det ökända kvinnofängelset La Manouba. Erfarenheterna från fängelsetiden och det tunisiska rättsväsendet har legat till grund för romanen ”På insidan”.
Boken är en berättelse om förnedring, översitteri och smuts. Om ett patriarkalt system som håller kvinnor i strypkoppel. Samtidigt beskriver den drabbande ett genuint och äkta systerskap.
””På insidan” är en stark berättelse, ändå finns här något som skaver i skarven mellan roman och biografi.”
Med hjälp av alla sinnen tar Hillier med läsaren till den slutna fängelsemiljön. Hon skriver engagerat och rakt, samtidigt som hon kryddar texten med en rik flora av liknelser. Emma Majbergers översättning är tonsäker och hon återger fint Hilliers rytm och raka berättande, även om några av Hilliers mer färgrika formuleringar fått ge vika. Som när en sköterska ber huvudkaraktären att ”déguerpir” (sticka) och det endast översätts med ”gå”.
Den franska originaltiteln ”Les Contemplées” – De betraktade – är en ordlek med ”Les Contemplations”, den diktsamling av Victor Hugo som Hilliers fick behålla i fängelset. ”På insidan” passar dock bra för en icke-frankofon publik.
”På insidan” är en stark berättelse, ändå finns här något som skaver i skarven mellan roman och biografi. En självupplevd historia kan absolut berättas rakt av, som Hilliers här gör. Samtidigt utger hon boken för att vara en roman, inspirerad av egna upplevelser. Av en riktigt bra roman förväntar jag mig fler lager, något jag inte riktigt hittar här.
Men kvinnorna och deras livsberättelser stannar kvar, även efter det att boken är slut.
