I lägenheten på Söder finns böcker staplade längs med flera väggar. Sanna Samuelsson ursäktar sig lite för avsaknaden av bokhyllor, de har inte riktigt kommit dit än. I soffan finns en kudde med ko-mönster.

– Jag känner en stor ömhet för kor. Kor är underbara djur. De är sävliga och coola. Sedan är det roligt att det är ett feminint djur. Det är ofria, men samtidigt vill de gärna bli mjölkade. De är ett av de där djuren som har tytt sig till människor.

”Mjölkat” är ett slags hemvändarroman med queertema. Det är Ellens första betalda semester och hon flyr staden och förhållandet som precis har tagit slut. De nya ägarna är på semester, men nyckeln ligger kvar på sin vanliga plats och Ellen låser upp och går in.

Romanen skildrar ett pågående inbrott.

– Ellen har ingen plan, det är mer som att tillfället gör tjuven. Det är en fantasi om att kunna gå tillbaka till något som är förlorat, säger Sanna Samuelsson.

Ellen kliver in i ett liv som hon någonstans tänker att hon borde ha levt, på gården med djuren och nära naturen. Där finns också Max som hon lekte med som barn, och som fortfarande bor kvar i huset intill.

– Det är en bisarr lek, hon testar hur det skulle kännas att bli ihop med grannpojken. Hon är vilsen.

”Mjölkat” fick ett varmt mottagande i Kultursverige i höstas. I Svenska Dagbladet slog Jenny Aschenbrenner fast: ”En både trygg och skamfylld gödsellukt far genom Sanna Samuelssons starka debutroman.” I Borås Tidning skrev Lisa Marques Jagemark: ”Mjölkat är en sinnlig återvändarhistoria och drabbande skildring av landsbygdens förändring.”

– Överväldigande, säger Sanna Samuelsson själv.

Hon arbetar som kritiker och kulturjournalist och har tidigare varit idé- och kritikredaktör på Göteborgs-Posten. Hon vet hur smalt nålsögat kan vara för uppmärksamhet. Nu är hon också nominerad både till Borås Tidnings Debutantpris och till Katapultpriset.

Platsbeskrivningarna och kunskaperna i boken är präglad av Sannas egen barndom på en mjölkgård i Östergötland. Men det som händer i boken är inte alls från det egna livet.

– Ellen är en person som verkligen har gjort en resa från mjölkgården till stan, precis som jag har gjort. Jag har tänkt på det mycket. Den resan tar mycket av vem man är, hur man pratar och hur man ser ut.

Sanna Samuelsson tänker sig Ellen som att hon har gått hårt åt sig själv i anpassning till det nya.

– Det kan vara en lustfylld process att skapa sig själv på nytt, men när man blir äldre kan man också tänka på vad det är som har gått förlorat.

Själv lämnade Sanna Samuelsson Östergötland för Stockholm och Göteborg och sedan tillbaka till Stockholm.

– Är jag nu en helt tuktad krukväxt som växer i stan, istället för det jag kom ifrån som är lite mer åker eller en äng, eller så? Någonstans ligger det ändå på lur, det som man lämnat. En del av mig längtar alltid tillbaka.

Ändå bor du här mitt i Stockholm?

– Jag har en flickvän som älskar stan. Jag gör det också. Jag är kluven i detta. Jag tror att vi är många som försöker jonglera det där. Jag kollar hus på Hemnet varje dag. Jag har också ett hus i Östergötland tillsammans med mina syskon som jag kan åka till.

Det finns en fara med att hämta stoff från sin egen barndom, påpekar Sanna, särskilt när det utspelar sig på en bondgård. I arbetet med ”Mjölkat” var hon noga med att inte landa i någon sorts Mandelmanns-blick.

– Jag var rädd för att den skulle bli idealiserande på fel sätt. Boken är hårt redigerad.

Ellen är verkligen inte enbart en snäll person. Hon drar sig inte för att klampa runt i en annan familjs hem, sova i ett av barnens lakan, och ta förs sig av precis det hon behöver från Max. Det är Ellens barnblick som styr, och driver händelserna framåt. Hon är mer lierad med naturen och djuren än med människor. Växter och värmen från djuren är ständigt närvarande, liksom det motbjudande, som gödsel och skitiga naglar.

– En gård är en myllrande plats där gränsen mellan människa och djur och människa och växter är suddig, på gott och ont. Alla jobbar, människorna och djuren, det är ett slags frenesi som jag vill gestalta.

Livet på en liten gård är också ett ständigt slit, och en oro för att vädret ska slå fel. Ellen sörjer huset som familjen inte längre har kvar efter konkursen. Allt på gården auktionerades ut.

– Det finns så mycket att sörja, det finns en klimatkris som pågår där arter dör. Det skulle jag säga är ett underliggande tema i boken. Det är också en slags kultur som boken sörjer, med småbönder som jobbar närmre marken och djuren.

Men ”Mjölkat” är inte bara en uppgörelse med det industrialiserade jordbruket och stordriftens monokultur. Den är också ett slags avslut med exflickvännen Diana som vi får träffa i tillbakablickande mustiga sexscener:

”Stoppade in min tunga och mina fingrar inuti henne samtidigt. Graviterade mot henne. Hon luktade så gott och rörde sig mot mig. Jag lutade ansiktet mot henne och likheten slog mig.

Hur man lutar pannan och kinden mot kons sida när man mjölkar. För stöd och styrka, den blanka pälsen, lukten av värme. Så kan man ta i ännu mer i nyporna vid mjölkningen.” (citat ur ”Mjölkat”)

Sex är omvittnat svårt att beskriva i text, men inte för Sanna Samuelsson.

– Jag tänker på det som en förlängning av en relation. Det är också kul att skriva sexscener. Man kan inte ta det på för stort allvar. Vissa anser att det är en helig akt, något upphöjt, men man får dra ner det där ett snäpp för att det ska bli mänskligt. Och när man gör det finns humorn där, och det bisarra.

Som skrivande roas hon av det äckliga.

– Det är så det är på en gård, saker som sex och gödsel är nära varandra. Liv och död är inte separerat på det sättet som det är i övriga samhället. Det finns till exempel ett system för sex, insemineringsprojektet där kon befruktas artificiellt.

Vissa delar av ”Mjölkat” påbörjades redan 2014. Det var också de första delarna som Sanna Samuelsson använde för att söka in på mastern i Litterär gestaltning på HDK-Valand. Sedan 2017 har hon arbetat med boken mer intensivt.

Under intervjun är hunden Zack ute och går med flickvännen Hanna Johansson som var nominerad till Borås Tidnings Debutantpris 2021 för romanen ”Antiken”. Om bara några dagar reser de båda till New York för att promota översättningen av hennes bok.

Sanna Samuelsson har en ny roman på gång men är inte redo att berätta om den.

– Nu håller jag på med en radionovell, för Sveriges Radio, och den handlar också om kor. Det viktiga för mig är att texten är intressant att jobba med.

Hon har varit en skrivande person så länge hon kan minnas.

– Men jag tänkte inte på det som liten. Jag hade ingen tydlig karriärplan. För mig har det varit lustdrivet. Jag började med att skriva blogg. Det var då jag blev ”upptäckt”, eller vad man ska säga.