Robert Olsson: Dags att svenska politiker tar fajten för journalistiken

För den svenska mediebranschen handlar det ytterst om yttrande- och pressfrihet och därmed om demokrati, och om förutsättningar att främja den professionella journalistikens möjlighet att bidra till sammanhang och komplexitet. I kontrast till plattformarnas fragmentiserade världsbild.

Rätt hanterat innebär kommissionens förslag att yttrande- och pressfriheten säkras och vässas. Det är således i mångt och mycket bra förslag som kommer från EU-kommissionen.

En huvudpunkt i lagförslaget är att techjättar som Facebook, Google, Amazon och Twitter ska ha ett större ansvar för vad som publiceras på deras plattformar. De ska vara skyldiga att ta bort innehåll som är olagligt, och hålla det borta. Annars kan de få kännbara böter, upp till sex procent av omsättningen.

I takt med att allt fler svenskar blir digitala medieanvändare har betydande delar av det offentliga samtalet flyttats till de digitala plattformarna – som till stor del styrs av amerikanska bolags egna regelverk.

Plattformarna är viktiga och centrala delar i en lokal, nationell och global infrastruktur som både bidrar och möjliggör att många fler kan delta och yttra sig i ett demokratiskt samtal. Det är företag som bidrar till att tillgängliggöra kunskap och som på ett smidigt sätt kopplar samman folk med varandra.

Men, de är också kraftfulla grindvakter, som inga aktörer kan undvika när man ska nå ut till användare. Med deras roll som digitala torg har deras beslut om vad som släpps igenom och inte stora konsekvenser för det demokratiska samtalet och vilken information människor nås av.

När plattformarna fattar dessa beslut utgår de inte från mediereglering och etik, eftersom de inte är publicister.

I stället tillämpar de sina egna användarvillkor som går längre än vad nationell lagstiftning gör och där de idag kan ta sig rätten att avpublicera material från svenska mediesidor. Och de utgår inte från en nationell kulturell kontext vid sina beslut.

Ett omdiskuterat exempel som fick global spridning var när den norska tidningen Aftenposten publicerade den klassiska bilden på flickan Kim Phuc som naken flyr från napalmbomber under Vietnamkriget – ett världsberömt krigsfoto taget av Nick Út och som Facebook lät avpublicera för att bilden visade för mycket hud. Bilder på operationsärr efter bröstoperation och bilder tagna i samband med HBTQ-manifestationer är andra exempel på avpubliceringar som gjorts utan känsla för vare sig det dokumentära värdet eller den nationella kontexten.

Techbolagens nuvarande status kännetecknas bland annat av bristande transparens i hur de styrande algoritmerna är uppbyggda. De utövar makt men behöver inte stå till svars för sitt agerande. Plattformsbolagen åker snålskjuts på att redaktionellt förtroendeskapande material genom länkning bidrar till plattformarnas värdehöjande – utan någon ersättning till ursprungskällan.

Den svenska regeringen måste arbeta offensivt för att se till så att EU-kommissionens lagförslag om digitala tjänster harmoniseras med den svenska yttrandefrihetsregleringen. Det krävs politisk tydlighet för att balansera till exempel Google, Facebook, Amazon och Twitters makt och för att säkra den oberoende journalistiken.

Australien kan i den delen ses som ett föregångsland. Där gick det till en öppen konflikt. Plattformsbolagen hotade med att stänga ner all nyhetsuppdatering alternativt att helt lämna landet, i protest mot ett politiskt förslag som syftade till att skapa balans i förhållande till de inhemska medieföretagen.

Facebook gick så långt att deras användare inte kunde ta del av nyhetsmaterial under några dagar. Först efter en omfattande internationell debatt satte sig techjättarna vid förhandlingsbordet och parterna nådde till slut en överenskommelse som bland annat innebar att Facebook fick ersätta mediebolagen för att de fick kommersialisera medieföretagens innehåll. Hittills har Facebook och Google slutit ett tiotal avtal med australiska medieföretag, avtal som sammantaget är värda över en miljard svenska kronor de närmaste tre till fem åren.

Det visar på nyttan av ett starkt politiskt engagemang vilket är en tydlig signal till såväl svenska som europeiska politiker – det krävs politisk tydlighet för att säkra den oberoende, redigerade och av medieetiska regler uppbyggda journalistiken.

Utgivarna, som är en publicistisk organisation som samlar Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion och TV4 har en gemensam och mycket tydlig hållning i förhållande till techjättarna:

•Plattformarnas innehållsansvar ska begränsas till att endast omfatta olagligt innehåll och alltid baseras på nationell lagstiftning i respektive medlemsland.

•Bolagens användarvillkor får inte utformas och användas på ett sådant sätt att de utgör ett allvarligt hot mot redaktionellt oberoende, redaktionell integritet, yttrandefrihet, kulturell mångfald och mediepluralism.

•Det är synnerligen viktigt med en lagstiftning som försäkrar att innehåll och tjänster från oberoende medieföretag kan fortsätta att nå publiken via plattformar utan någon form av påverkan eller inblandning. Det är helt grundläggande att medier ska kunna nå ut till allmänheten, inte minst med samhällsviktig information i en kris.

De svenska medierna har generellt ett högt förtroende hos medborgarna och bidrar till den för demokratin så viktiga mellanmänskliga tilliten.

För att fortsatt och över tid kunna bidra med god och angelägen journalistik där sammanhang, granskning och folkbildning står i centrum måste man säkra att svenska medier fortsatt kan nå ut genom de plattformar som publiken befinner sig på.

Regeringen och Utgivarna har i de övergripande frågorna samma uppfattning men det är på europeisk nivå som jobbet måste göras.

De svenska politikerna har en viktig roll att spela i försvaret av den svenska modellen där ansvarigutgivarskapet och den branschgemensamma medieetiken är viktiga hörnpelare.

Robert Olsson, vd, Utgivarna