Relationstrassel i stora lass i andra säsongen av ”Älska mig”
Älska mig!
Säsong 2
Genre: Dramakomedi
Visas: Viaplay, premiär 13 september
Finalen på den första säsongen av ”Älska mig!” var pappa Stens och nyfunna kärleken Anitas bröllop. Alla var där. Allt var frid och fröjd. Efter diverse turer hade läkaren Clara fångat in sin älskade fotomodell Peter, och lillebror juristbiträdet Aron hade fått sin Jenny, som pluggar.
Men vi hinner inte många minuter in på den andra säsongen förrän lugnet bryts och det börjar knaka i fogarna lite här och där.
Clara och Peter vill ha barn tillsammans. Hon går mot 40, tiden är på väg att rinna ut. De följer konstens alla regler, tempen och klockan styr sexlivet. De försöker och försöker – förgäves.
Besvikelsen och frustrationen tär på dem båda, och på deras kärlek. Och det blir inte bättre när Peters halsstarriga ex dyker upp.
Aron snackar mycket, men får mindre gjort. Han kryper för sin chef på advokatbyrån. Krånglar med sin före detta, som han har ett barn med. Han och Jenny drömmer om en lägenhet i stan (Stockholm), men... Jenny tröttnar, Aron förtvivlar.
Anita tisslar och tasslar, talar i telefon i smyg och smiter ut i hemliga ärenden. Hennes bror, som för det mesta håller sig borta, knackar plötsligt på dörren och vill ha pengar. Sten anar oråd och misströstar.
Lägg därtill att Claras kollega, en gift trebarnsmor, vänsterprasslar med en högst oväntad person på jobbet och driver sin karl på flykt.
Och så rullar det på i en känsloladdad bergochdalbana. Det är ingen hejd på hur de här människorna stökar till det för sig. Men så plötsligt får de styr på tillvaron – ända tills det går åt skogen på nytt.
Hur mycket relationstrassel kan man egentligen klämma in på sex gånger 45 minuter? Ni anar inte!
Möjligen krävs en överlastad historia för att skapa tillräckligt med komiska scener och poänger. Men tyngden och de mörkare stråken i ”Älska mig” hade mått bättre av en bantad och mer sammanhållen intrig.
Dramakomedi är en knepig genre. Det gäller att finna en balans mellan allvar och skämt, tårar och skratt.
På det hela taget har Josephine Bornebusch, som skapat, skrivit och regisserat serien, lyckats med det. Hon har också prickat tonen och flytet i dialogen. Och med sin tajming i repliker och blickar är Josephine Bornebusch dessutom esset i den duktiga skådespelarensemblen.
Briljerar gör även Johan Ulveson som Sten och Görel Crona som Anita, särskilt när de visar sina komiska sidor. Hennes roll är den minst förutsägbara och därmed den tacksammaste.
Josephine Bornebusch knyter ihop sin berättelse om kärlek, inte med en elegant rosett, utan med en käringknut. Två omgångar får nog räcka.
Första säsongen av ”Älska mig” hörde till de bästa svenska tv-serierna 2019. Uppföljaren håller inte riktigt samma klass, men sällar sig ändå till årets mest sevärda inhemska serier.
