Rebecka Åhlund: Rebecka Åhlund: Jag gillar en bild av Greta Thunberg innan jag sätter på flygplansläge
Det är inte ”nöjesflyg”, som skaparna av hashtagen jagstannarpåmarken kallar semesterresor och menar är den värsta sortens flyg eftersom vi är lutheraner. Jag flyger för att arbeta. Som om det, utöver för Läkare utan gränser, finns något arbete som är så jävla viktigt. Finns det?
Med på planet finns en bekant som jobbar med förnyelsebar energi. Det är viktigt. Hon är på väg till ett möte i Göteborg och ska flyga tillbaka till London samma dag. Skype finns. Det är inte enbart mitt gillande av Greta Thunberg-bilder på sociala medier som är ironiskt tydligen.
I somras insåg jag att jag vill vara vegan. Inte för att det är nyttigt eller för att man blir smal, men av moraliska skäl: jag anser att det är fel att döda djur. Jag tycker om att ta konsekvenserna av mina resonemang och värderingar.
Jag gick till mataffären och köpte allt jag gillar i veganvariant. Allt var gott, särskilt glassen. Men vegan-ost. Det gick bara inte. Jag testade alla sorter som fanns och hur jag än försökte ljuga för mig själv: vegan-ost var inte gott.
Mina hundar är gatuhundar från Cypern (nöjesflyg?) och de äter saker de hittar på trottoaren: kycklingben, döda möss, kräks. Men när jag försökte mata dem med veganosten spottade de ut den.
Först tänkte jag skita i allt. Sedan tänkte jag en för mig förhållandevis ny tanke: tänk om jag inte alltid kan få äta allt jag vill äta. Tänk om jag inte måste äta ost bara för att jag tycker att det är gott. Jag älskar ost. Men tänk om jag kan låta bli att äta det fast jag älskar det. Det skulle inte döda mig och det skulle inte skada någon annan levande varelse.
Bara för att något går är det inte säkert att vi måste göra det.
Bara för att något inte är direkt olagligt behöver vi inte göra det.
Bara för att jag älskar ost betyder det inte att jag alltid måste få äta ost.
Det är en svindlande tanke.
Veganost blir inte ens god när man smälter den på nachos.
När jag skriver det här har planet landat och de pratar upprört på radion om hur Extinction Rebellions protester stör trafiken i centrala London. Att klimatprotesterna borde ske på ett sätt som inte stör den gamla vanliga vardagen för normala medborgare som skiter i klimatet. Men skulle någon bry sig då?
Det står inget om ost i deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
De som måste bry sig för att något ska förändras, bryr sig ändå inte.
Men de gillar Greta.
ÅHLUNDS ATT-GÖRA-LISTA:
Lida mig igenom höstens första mansförkylning.
Gå på Pitts Rivers museum i Oxford.
Äntligen ge mig på ”Ininite Jest” av David Foster Wallace.
