Orkans neoprogg är snygg, smakfull och bra mycket coolare än mycket annat
Orkan
Album: Livsgaranti
Skivbolag: Gamlestans Grammofonbolag/Border
Jag såg Orkan på en liten Skåne-festival i somras. Omringad av skog, grönska och med fukt i luften var inramningen av deras neoprogg perfekt. Hela kvartettens aura är stöpt i 70-talet. Utsvängda jeans, samma politiska proklamerande och ett sound där flöjt, munspel och saxofon är lika bärande som trummor, bas och gitarr.
Orkan är från Borås med omnejd, men omlokaliserade till Göteborg. Att flytta till staden där förebilderna Nationalteatern och Nynningen huserade känns givet. Men den främsta inspirationskällan är trots allt stockholmarna November (som de har turnerat med). Nostalgin hos Orkan blir ibland gimmickartad, men aldrig mossig som hos många andra band i genren. Allt är inte bara avancerade ackordbyten och imponerande solon. Titellåten är till exempel mer renodlad pop med en 60-talstwist som påminner om The Shadows mitt i allt. “Sussie” har skivans rakaste riff och en socialrealistisk text om människor i marginalen.
”“Vi har tröttnat på rädsla i gränder och kladdande händer” är en textrad som säger väldigt mycket om gruppens väsen.”
Ett annat fint exempel på medvetenheten och budskapstörsten hos Orkan är skivans centrala låt och tvådelade feministiska manifest “Vägrar vara tyst”. En uppmaning att stå upp mot patriarkatet och våga ta ställning – “vi har tröttnat på rädsla i gränder och kladdande händer” är en textrad som säger väldigt mycket om gruppens väsen.
Lekfullheten hos Orkan är svår att värja sig emot. Men de menar allvar och klär sin mångfacetterade rock i molltoner. Det finns en punkig approach där miljöförstöring, klasskillnader och människans egoism tar en stor plats. Snyggt, smakfullt och coolare än mycket annat.
