Omvälvande om Hisingen och en moder
De näst största städerna
Författare: Elise Ingvarsson
Förlag: Norstedts
Elise Ingvarssons nya bok, ”De näst största städerna”, är en berättelse som rymmer nästan allt; en övergiven moders omsorg om sin nyfödda son, en stad, Göteborg, söndersliten av segregation och rasism, ett psykiskt sammanbrott och en gudstro som genom hela texten pulserar som ett trösterikt tvivel.
Allt fångat i ett uppbrutet, poetiskt, språk med stark rytm. Ett språk som bokstavligen, även grafiskt, slits isär i förtvivlan, men som också släpper in en strimma ljus, ett hopp.
Det är en imponerande iscensättning av en samtid, av en djupt mänsklig och existentiell utsatthet samt av kärlekens möjlighet.
Elise Ingvarsson debuterade 2005 med den starka diktsamlingen ”Beror skrymmande på” som fick Katapultpriset och nominerades till Borås Tidnings Debutantpris. De efterföljande diktsamlingarna ”Ett förslag” (2009) och ”Fem minuter av ditt liv” (2013) har stärkt hennes position som en av de mer intressanta poeterna i sin generation, både språkligt och innehållsmässigt. Själv har jag drabbats av den varma och utmanande brottning med ovan nämnda gudstro som är ett återkommande tema i hennes poesi.
”Modern går sina promenader med sin son i vagnen, på ett igenkännbart Hisingen i Göteborg. Skjutningar, mord, bomber – sådant vi känner igen från nyhetsrapporteringen flimrar förbi, liksom rasismen.”
Det har gått åtta år sedan den förra diktsamlingen och när nu Elise Ingvarsson återvänder gör hon det med en prosaberättelse. Det börjar med en födelse, en mamma, kallad Ms E Nervous, och en son i en säng på en förlossningsavdelning: ”Finns inga viktigare än vi”. Sedan förstår vi att ingen pappa väntar hemma. Han, K. från Kamerun, har försvunnit. Kvar i lägenheten är bara K:s mamma, som inte kan vare sig engelska eller svenska. Vännen Mirri finns också, som en värme att återvända till.
Modern går sina promenader med sin son i vagnen, på ett igenkännbart Hisingen i Göteborg. Skjutningar, mord, bomber – sådant vi känner igen från nyhetsrapporteringen flimrar förbi, liksom rasismen. En vit mamma och ett färgat barn väcker misstankar och aggressivitet. När sonen sover skriver modern sånger, till den försvunne K. och sonen, om allt detta som hon tidigare har varit främmande inför. Ett uppvaknande sker – och till slut även ett sammanbrott.
”De näst största städerna” är också en berättelse om en speciell typ av stad. Titeln anspelar på Göteborg, men också på den näst största staden i K:s hemland Kamerun, Doula, samt Antwerpen, som spelar en viss roll i boken. Städer med mindervärdeskomplex gentemot huvudstaden, städer med speciella spänningar eftersom de inte är sedda som viktigast. Här ser modern en förklaring till det uppdelade och våldsamma Göteborg; ”Ett buktande och sprängande komplex, som om staden imploderat och ur denna känsla av underligt underläge, uppstod denna obotliga splittring.”
Genom en splittrad moders rörelser i en splittrad stad skapar Elise Ingvarsson en starkt berörande berättelse som låter oss möta ett stycke liv och en sällan sedd sida av en samtid och en stad vi känner igen. Det är en omvälvande läsupplevelse.
