Annons

Niclas Sennerteg – ord i massmordens tjänst

Hatpropaganda mot folkgrupp är ett brott. Men vad gör världssamfundet? I ”Ord som dödar” har Niclas Sennerteg granskat FN:s folkmordstribunaler.
Kultur • Publicerad 15 september 2010
Foto: Bengt Lagerstedt

I sin nya bok: Ord som dödar, är han först med att sammanställa rättegångar mot journalister, propagandister eller mediachefer som gjort sig skyldiga till att sprida hatpropaganda mot folkgrupp. Först med att skildra de människor som gått i folkmördares tjänst och som fått svara för sina handlingar inför internationella domstolar: först Nürnbergrättegångarna, sedan FN.

– Före andra världskriget var det inget brott att hetsa till massaker på folkgrupper, om inte det egna landets lagar förbjöd det, säger Niclas Sennerteg.

Annons

Men 1948 antog FN en folkmordskonvention. Då blev det också brottsligt att uppmana till att mord på ett folkslag. Men det är en tandlös internationell konvention.

FN bildade folkmordstribunaler efter folkmorden i Rwanda.

– Men det har ändå bara hållits en handfull rättegångar.

Det var tänkt att FN:s rättegångar skulle bli en pekpinne, visa länder att ”så här gör ni”. Skapa prejudikat. Och visst har man börjat ställa tex khmerer till svars.

– Men FN arbetar långsamt. Aktualiteten försvinner.

Boken Ord som dödar är indelad i tre avdelningar. Ett: Nürnbergrättegångarna.

– Den förste som någonsin blev dömd för hatpropaganda var Julius Streicher, som hade en antisemitisk tidning i Hitlertyskland. Han dömdes till döden 1946.

Bokens del 2 handlar om folkmorden i Rwanda. Filmen ”Hotell Rwanda” är uppmärksammad - och där skildras radiostationen RTLM som senare fick öknamnet ”Radio Machete”.

– Radiostationen hetsade öppet till mord på befolkningsgruppen Tutsi. Och dirigerade milisen till platser där tutsi gömt sig. Det var först när omvärlden fattade vidden av tragedin, såg bilder av likhögar, som FN bildade folkmordstribunaler.

Jodå, propagandisterna fick sitt straff. Men inget är enkelt:

Annons

– Så tyvärr används domarna som argument mot pressfrihet i vissa afrikanska länder. Man säger att Rwanda fick pressfrihet för snabbt och inte klarade av det. Men det är fel – radion var helt styrd av regimen.

Niclas Sennerteg skriver också om forna Jugoslavien:

– Jag vet att man diskuterat på internationell nivå att granska det som hände i Serbien, där TV-mediet spelade en ödesdiger roll genom att underblåsa hatet.

Andra världskriget och folkmord? Varför intresserar det dig?

– Vad kan människor förmås till att göra i extrema situationer? Det har alltid fascinerat mig. Och vad kan vara mer extremt än Hitlers armé eller ett folkmord? För man måste fråga sig: hur skulle man ställa sig själv?

Niclas Sennerteg ser sina böcker som bränsle för reflektion.

– Hur kunde högt utbildade jurister i 30-talets Tyskland bli nazister? Hur kunde en rysk familjefar från Leningsgrad bli våldtäktsman? Man tror att det skulle bli våldsam revolution om Sverige utsattes för en statskupp. Det är långt ifrån självklart. Man går till jobbet, gör det staten förväntar sig av en. Demokratin har också många medlöpare.

I höst ger Niclas Sennerteg också ut Den ofrivillige soldaten . Ett manus som skrevs av en österrikare i Hitlers armé och som legat i en byrålåda. Niclas Sennerteg har översatt det ”från österrikisk, 30-tals arbetarslang”. Soldaten själv är i 90-årsåldern, bor i Sverige – och är far till författaren Ernst Brunner.

Inger Melin
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons