Niclas Sennerteg: Niclas Sennerteg: ”Den som går baklänges in i framtiden riskerar att snubbla”
I juni 2007 direktsände den ryska televisionen en stor konferens med historielärare. Hedersgäst och huvudtalare var ingen mindre än Vladimir Putin personligen. Han hade ett tydligt budskap till landets historiker och historielärare om hur Rysslands dåtid skulle presenteras i fortsättningen.
Landets ”förflutna ska porträtteras på ett sätt som stärker den nationella stoltheten”, tillkännagav han och underströk ”att vi inte kan tillåta någon att påtvinga oss en känsla av skuld”. Förvisso har den ryska historien många mörka sidor, medgav han, men dristade sig ändå att påstå att Ryssland ”hade färre sådana sidor än vissa andra”. Därmed skulle den ryska konvulsiviska historien som i långa stycken varit så traumatisk både för ryssarna själva som för grannländerna normaliseras.
Exemplet Ryssland under Vladimir Putin visar hur historiepolitiken har blivit alltmer viktig i nutiden. Om detta skriver den svenske Rysslandsexperten Martin Kragh i sin nyutkomna bok ”Det fallna imperiet: Ryssland och väst under Vladimir Putin” (Fri tanke)
Det är en synnerligen läsvärd genomgång och analys av Rysslands moderna historia, från Sovjetunionen till nutid. Kragh reder ut begreppen och ger läsaren en värdefull överblick över de emellanåt förvirrade och dunkla händelsekedjorna. Han visar också hur det i samband med de olika nyckelhändelserna alltid har funnits olika möjliga vägval för Ryssland och att vägen tillbaka in i det auktoritära eller totalitära mörkret under Putin har varit allt annat än förutbestämd.
Just nu är ”Det fallna imperiet” helt enkelt ett måste för den som vill fördjupa sig i frågan varför Ryssland har blivit som det blivit.
Men varför är just historien egentligen så viktig för Putin? Det ger Kragh också svar på: i den sovjetiska likriktade historieskrivningen var det Sovjetunionens seger över Hitlertyskland som skulle ge landet ett moraliskt övertag gentemot omvärlden. Men när sovjetsystemet kollapsade sprack den här fasaden sönder då arkiven öppnades och kommunismens brott kom fram i dagsljuset. Enligt ett nytt historienarrativ som fick fäste på 1990-talet likställdes kommunismen och nazismen som ondskefulla ideologier. Detta berövade det sovjetiska arvtagarlandet Ryssland all moralisk rätt att spela en ledande roll i omvärlden tack vare en förment glansfull och heroisk historia.
Det är just därför som Putin har varit så angelägen att förvränga den ryska historien för att återskapa ett fundament för landets stormaktsställning. Av denna anledning försvaras exempelvis Molotov-Ribbentroppakten som ett nödvändigt försvar mot väst samtidigt som Polen bisarrt nog har beskyllts för att ha startat andra världskriget (!).
Medan de tidigare sovjetledarnas makt legitimerades av en utopi om ett framtida lyckorike saknar Putin alla sådana framtidsvisioner och fokuserar istället på en tillrättalagd bild på landets förflutna, betonar Kragh.
Historia är förvisso viktigt. Men den som går baklänges in i framtiden ser inte var någonstans man sätter fötterna och riskerar att snubbla, bör man tillägga.
