Nero brinner för blues

De är födda 1988 alla fyra. Trots sin ålder, 20 år, har de spelat ihop rätt länge – sedan högstadiet.

–Vi har hållit ihop sedan sjätte klass.

De lirade sig igenom högstadiets Black Sabbath-låtar, och sedan musikgymnasiet. Och de lirar sig igenom vissa kvällar ihop. Som i morgon, fredag, i Borås. Då med Nero Bluesband.

På dagarna sitter Kalle Stenbäcken vid pianot på musikhögskolan i Göteborg, klassiska linjen.

Basisten Samuel Runsteen går också på Artisten, spelar fiol. Gitarristen Simon Söfelde går på kompositörslinjen på Gotland och sångaren Arvid Nero läser ryska på universitetet.

Kalle Stenbäcken, du är alltså klassiskt utbildad på piano, och på kvällarna byter du skepnad, sätter dig bakom trummorna och lirar bluestolvor?

–Ja, så kan man uttrycka det. Förr spelade jag mycket trummor, det var mitt första instrument. Sedan har det blivit mer och mer klassiskt. Men det finns ingen anledning att inte spela blues när tillfälle ges.

Berikar de olika genrerna dig? Har du nytta av ditt pianospel där bakom trummorna?

–Absolut. Jag får en rikare inställning till musiken. Jag är inte lika låst vid ett manér. Och även tvärtom, det ger mig något inom det klassiska att jag spelar blues.

De fyra spelade både pop och rock, men någonstans runt nionde klass fastnade de för bluesen.

–Arvid Nero har alltid haft bluesen som ideal, så även jag.

Pappa är musiker

Det hela var ganska naturligt. Och Kalle Stenbäckens pappa heter Sverker Stenbäcken, musiker uppvuxen i Borås. En hejare på dragspel och trummor och – tja, det mesta inom musiken. Dessutom medlem i Bröderna Brothers.

–Han har lärt mig mycket, men aldrig pressat mig. Det har varit glädje hela tiden.

Vad känner du inför Borås? (farfar är Boråsprofilen Göran Stenbäcken).

–Det känns roligt att vara i min fars hemstad. Men Göteborg är min hemstad. Jag har liksom inga starka minnen från Borås.

Nero blues band har funnits i fyra år. Och bland förebilderna hittar vi Muddy Waters och Otish Rush, bland andra.

Ni är unga – blues brukar förknippas med gubbar annars?

–Jo, det har vi märkt. Vi möter många äldre när vi är ute, det finns inte så många i vår ålder som spelar blues.

Varför?

–Det finns så mycket annat att göra, de har kanske andra ideal än bluesens.

Ni har ett bluesideal, alltså?

–Ja, vi har en soft och sparsmakad inställning till musiken. Vi spelar en mer sofistikerad blues.

Blues är väl bara tre ackord – hur svårt kan det vara?

–Blues är väldigt avslöjande. Det är den lättaste musikformen på ett sätt. Det är inte så svåra tekniska moment. Kan du en bluestolva, då kan du spela blues. Men det gäller att göra det bra, att lägga hela sin person i det. Blues är både den enklaste och den svåraste musikformen.

I morgon kväll spelar Nero Bluesband på Scandic Plaza i Borås.

Arrangör är Cookin’.