Musikaliskt självporträtt utan riktig hitfaktor

Liksom många andra icketurnerande artister har hon också ägnat sig åt att skriva ny musik. Resultatet, albumet ”DOM SKA VETA”, är en naturlig fortsättning på föregångaren. Visserligen med mer distans till den då så uppenbara uppbrottstematiken, men med fortsatt personligt tilltal, fokus på att reda upp knutar och titta närmare på de livsval som tagit henne dit hon är idag.

Skivan fungerar på så sätt som ett slags självbiografi, och lanseras tillsammans med ett magasin som är tänkt att ger flera bilder av personen bakom artisten Molly Sandén och om hur det är att leva i rampljuset som 14-åring fram tills nu.

För huvudpersonen själv har projektet alltså varit ett sätt att stanna upp. Blicka bakåt och inåt. Det märks även på låtbyggena. De nakna berättelserna äger scenen här, och även om poparrangemangen och beatsen pumpar på så följer musiken inte samma mångdimensionella mall.

Som bäst blir det därför i de spår som blottar uppenbara nerver. Till exempel i den inledande och albumbetitlade ”DOM SKA VETA”, där Sandén revanschlystet konstaterar ”alla töntar alla kända, i en smog av rök och dimma. Producenter ville ligga, oh surprise langa lines. Ville blåsa mig på allt, massa tårar massa salt”. ”E du där”, den upprivande ”Lillebror” och den intima ”10 000 timmar” är andra titlar som sticker ut lite extra.

Som helhet känns skivan aldrig riktigt enhetlig, helt enkelt eftersom den i texterna tillåts utforska så många skilda ingångar. Slutresultatet målar visserligen ett effektivt porträtt av Molly Sandén, men på bekostnad av den direkta hitfaktorn.