Musik från och för storstaden

Varför fyra tjejer och en kille från Brooklyn kallar sig för Gustaf är oklart, men bandnamnet har inte samma coola klang på svenska som det rykte de sedan starten 2018 skaffat sig, framför allt genom att spela live. De låter mer post än punk, ännu mer art och väldigt mycket New York, med referenser till nyare artister och äldre som Television och Talking Heads. Basen är framträdande, det är både energiskt och lakoniskt och Lydia Gammills sång gränsar till tal, med lika delar ”jag bryr mig inte” och ”fuck off” i tonen. Underhållande ”Mine” inleder starkt, men hypen håller inte hela vägen. Gustaf gör musik från och för storstaden (eller den som drömmer om den) men vissa effekter skapar osäkerhet om hur mycket allvar allt ska tas på.