Mosesson: Tim hade ångest innan han blev Avicii

Det var årets första riktigt varma dag i Tim Berglings hemstad Stockholm, den 20 april 2018. Den uppsluppna stämningen bröts med nyhetsflasharna: Tim "Avicii" Bergling var död, 28 år gammal.

Journalisten Måns Mosesson satt i en park på Södermalm i Stockholm och bevittnade hur världsstjärnans annars peppiga musik sorgset började eka genom staden.

Nu har han med hjälp av otaliga intervjuer och tillgång till privata meddelanden och anteckningar tecknat ett intimt porträtt av Tim Bergling.

– Det som har varit betryggande för mig var att Tim själv ville diskutera de här stora frågorna. Han var absolut en privat person, men han hade också en idealistisk sida. Allt som han hade lärt sig om destruktiva tankemönster och hur man bryter dem ville han att världen skulle få veta, för att vara med i hans resa, säger Måns Mosesson.

I samband med att Tim Bergling tog sitt liv blev dokumentären "Avicii: True Stories" från 2017 populär igen. Den skildrar bland annat housestjärnans pressade liv. På vissa håll målades det intensiva turnerandet upp som orsaken till Tim Berglings psykiska ohälsa – men Måns Mosesson vill nyansera den bilden.

– Jag fick tidigt i processen syn på att alla som på riktigt kände Tim vet att han hade haft oro och ångest långt innan han blev Avicii. Det här var en kille med ett stort allvar i sig, som bitvis har svårt med sociala situationer, stora sammanhang och fester, säger han.

Men det var trots allt efter genombrottet som bekymren började hopa sig. Efter problem med bukspottskörteln fick den annars drogkritiske Tim Bergling starka smärtstillande mediciner utskrivna – den typ av tablett som har lett fram till den stora opioidkrisen i USA. Utöver det låg stora krav och stressande uppgifter hela tiden i knät på den introverte musikskaparen.

När Tim Bergling senare gick med på att bli inlagd på behandlingshem vände det. Han slutade turnera och tillbringade två år med att bara göra musik, glida runt i mjukisbyxor i villan i Hollywood och fördjupa sig i österländsk filosofi.

Trots det slutar historien i Muskat, Oman, den 20 april, 2018.

– Ett självmord är alltid ett frågetecken. Jag har försökt att ha en höjd blick hela tiden, så att det inte bara handlar om Tim. Därför har vännerna och kollegorna varit så viktiga, säger Måns Mosesson.

I boken berättar en barndomsvän om sitt opioidberoende. En tidigare flickvän pratar om stressen och pressen, och en medmusiker lyfter sina egna självmordstankar.

– Flera av grejerna som hände Tim, gick även hans omgivning igenom parallellt. Jag är oerhört tacksam för de medverkande som till exempel kan prata om självmordstankar och hur fort de kan komma, den typen av mekanismer, säger Måns Mosesson.

Att Mosesson även fick ta del av Aviciis mejl och anteckningar har varit avgörande för boken. Från små musikaliska detaljer, till större upplevelser – som när Avicii fördes akut till sjukhus med starka magsmärtor – och tvingades ställa in flera spelningar.

– Jag förutsatte att det där måste vara riktigt tuffa dagar för honom, och sedan skriver han själv att tiden på sjukhus var hans verkliga semester. Det var då han kunde slappna av, inte hade några åtaganden, samtidigt som allting tystnade runtomkring, säger Måns Mosesson.

Alla nyckelpersoner i boken är däremot inte intervjuade. Aviciis tidigare manager Arash Pournouri har till exempel tackat nej, men beskrivs med hjälp av andra källor.

TT: Kan någon bli upprörd över hur de skildras?

– Jag hoppas att alla framställs på ett nyanserat sätt. Det finns massor av bitar som kompliceras här, jämfört med vilken bild folk har haft av Tims liv tidigare. Arashs roll är en sådan. Han var så otroligt viktig för att Tim skulle komma ur sin lilla lägenhet och han kunde driva framåt, på ett sätt som Tim faktiskt ville, säger Måns Mosesson.