Annons

Ljuset dansar med människorna i Hasse Perssons bilder

Fotografen Hasse Persson har rekonstruerat sin klassiska Studio 54-utställning från 1979. Konstrecensenten Agnes Brusk Jahn tänker på frihet och lek.
konstrecension • Publicerad 4 april 2019
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Foto: Hasse Persson

Hasse Persson

Vad: Fotoutställningen ”Studio 54 and other American photographs”

Var: Galleri Jeanette Ölund

Pågår till: 18 april

En ovanligt glamourös vernissageinbjudan damp ner i brevlådan för några veckor sedan. Det var till Galleri Jeanette Ölund, där Hasse Persson – tidigare chef för Borås Konstmuseum – ställer ut en rekonstruktion av sin galleridebut på Galleri Camera Obscura för 40 år sedan.

Väl på plats är det som att ha rest tillbaka i tiden, till det glamourösa Studio 54 i New York. Det är glitter, masker, galna utstyrslar, nakenhet, fjädrar i håret och nätstrumpbyxor. Det är långt ifrån dagens mingelfoton, där alla ser snygga (och likadana) ut, med perfekt make up och stela leenden. Nej, här är det mitt i ögonblicket, mitt i den svettiga dansen, med armarna i luften, mascara under ögonen, och fjäderdiademet på svaj. Med den långa exponeringstiden Persson använt blir det som att ljuset självt dansar med människorna.

Annons

Utöver de glittriga klubbilderna syns collage i olika tekniker, som ”Harlem” – med en bild på en raserad byggnad, och ett citat från en Harlem-bo som kallar Harlem ett tredje världen-land.

”Ju galnare och mer frigjort, desto bättre.”

Man skulle kunna tro att detta blir svidande kritik mot människorna i flärden på Studio 54, men nej, snarare mot dem som tillåtit en värld där inte alla tillskrivs samma värde. Det finns kärlek till alla människor i Perssons foton. En vilja att se, dokumentera människan i alla sina former, med alla sina viljor och önskningar.

Där finns även foton från New Yorks gator, främst på barn, utklädda inför Halloween. Att efter det återvända till bilderna från Studio 54 får mig att le – de vuxna är även de utspökade, leker, som barn. Kanske är det därför de ser så fria ut.

Frihet är just det ord som kommer för mig när jag betraktar Perssons fotografier. Ju galnare och mer frigjort, desto bättre. Mixen av människor tyder på öppenhet för alla, på denna exklusiva klubb. Förutom kändisarna, som Andy Warhol och Bianca Jagger, så ser det mer ut som en vild hemmafest än en glammig klubb. En fest där värden bjudit in alla som hen tycker om, oavsett vilka de råkar vara.

Agnes Brusk JahnSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons