Leiva Wenger om familjens ordlösa kitt

En pappa fyller år och ska firas av sina tre vuxna barn. Alejandro Leiva Wengers nyskrivna pjäs utgår från en situation som de flesta kan känna igen sig i. Men snart visar det sig att allt inte är som det brukar. Pappan låter förvirrad, och börjar prata otydligt om sina minnen av syskonens mamma, som försvann i deras barndom.

Oväntade saker inträffar och snart ställs allt på sin spets.

– Jag har funderat mycket på familjer och vad det finns för grundläggande överenskommelser. Alla har ju konflikter med sin familj, men man brukar vara överens om att föräldrarna är föräldrar och barnen är barn, men här är till och med det osäkert, säger Alejandro Leiva Wenger.

Syskonen försöker förstå pappan men deras tolkningar skiljer sig åt. Den äldsta, Norma, accepterar inte hans utsagor och då vänder familjen sig emot henne.

– Hon kommer inte dit för att göra uppror, men hon har sin bild och den krockar mot de andras bilder, säger regissören Frida Röhl.

Duon har i flera uppsättningar undersökt olika sidor av sanningen. En familjs konflikter utspelar sig till exempel ofta kring vems perspektiv som tillåts dominera, menar Frida Röhl, och vems minne som får företräde. Det är ett ämne som Alejandro Leiva Wenger gärna utforskar: att minnena är konstruktioner snarare än objektiva avtryck.

– Vi gör om våra egna och varandras minnen. Och föräldrar har väldigt stor påverkan och kan lätt skapa minnen hos sina barn, eftersom barnen inte riktigt minns vad som hände när de var små, säger han.

Pjäsen utforskar också det som finns bortom orden. Både Röhl och Leiva Wenger pratar om kittet i en familj, det som håller den samman.

– Ibland finns en övertro på ord, att de hjälper oss att komma nära varandra och förklara saker. Men det där kittet är bortom ord, säger Frida Röhl.

Hon funderar kring hur man delger sin familj tragiska berättelser ur det förflutna, eller hur man uttrycker sin stora kärlek, när orden inte räcker till. Konflikter kan också utlösas av ordväxlingar som plötsligt får enorma proportioner.

– Här vill alla ha en trevlig kväll men av olika orsaker blir det fel. Både på grund av stora skäl och pyttesmå detaljer. Det är ofta så när vi bråkar med vänner och familj, bagateller växer och blir till livsavgörande konflikter, säger Alejandro Leiva Wenger.

Det Frida Röhl uppskattar med hans pjäser är att de är både konkreta och fulla av humor – samtidigt som de "vågar vara i det otydliga". Hon tycker att det är extra viktigt i en värld där mycket beskrivs som begripligt, logiskt och rimligt.

– Samtidigt har vi en president i USA som är galen och det pågår saker som är absolut obegripliga. Konstnärligt tycker jag det är mer intressant att vara i rummen som inte går att förklara, snarare än att vara i rummen med "vi tycker det är fel att det ser ut så här" – den typen av platta förklaringar eller tolkningar av verkligheten.