Annons

”Lätt att få en intellektuell kallsup av den Disney-fierade kioskromantiken”

Skeppsbrutet kärlekspar i stormig överlevnadskamp på havet. Den verklighetsbaserade ”Adrift” är ett intensivt katastrofscenario med Disney-fierad kioskromantik, tycker Mats T Olsson.
Publicerad 1 juni 2018
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Sam Claflin and Shailene Woodley.
Sam Claflin and Shailene Woodley.Foto: Courtesy of STXfilms

På drift. Sam Claflin och Shailene Woodley spelar ett par som kämpar för sin överlevnad i "Adrift".

Drama

Adrift

I rollerna: Shailene Woodley, Sam Claflin m fl

Regi: Baltasar Kormákur

Nu när Sjuhäradsvädret slår värmerekord kan det verka lockande med biomörkrets luftkonditionerade svalka och en film som utspelar sig på öppet hav. Men ”Adrift” är ingen avkopplande semesterupplevelse, utan ett stormigt skeppsbrottsdrama baserad på en sann historia om ett ungt par som kämpar för livet i en segelbåt på Stilla havet.

Annons

Filmen inleds med kaos när Tami (Shailene Woodley) vaknar upp efter en orkan, skadad, i båtens vattenfyllda innanmäte. I en lång och tekniskt avancerad tagning följer kameran henne ut på däck medan hon panikslaget letar efter sin partner Richard (Sam Claflin). Därefter hoppar filmen bakåt i tiden till betydligt trevligare omständigheter, när de båda träffas för första gången i en hamn på Tahiti.

Så här skiftar handlingen kontinuerligt mellan katastrofens desperata efterspel och den idyll som råder när det nyförälskade paret kastar loss. Ett effektfullt grepp, lite som en marin variant av relationsdramat ”Blue valentine”. Samtidigt är det lätt att få en intellektuell kallsup av den Disney-fierade kioskromantik som deras kärleksrelation utformats till. Det gäller för övrigt även en långsökt twist på slutet som passerar utan erforderlig emotionell respons.

”Desto starkare avtryck gör det intensiva fotot, bortsett från en tröttsam fixering vid Woodleys kropp”

Både Woodley och Claflin är måttligt intressanta skådespelare men gör klart godkända insatser, även om jag saknar den autentiska skeppsbrotts-looken efter ett par veckors storm, stekande sol och svält. Där en aktör som, säg, Daniel Day-Lewis troligen hade spenderat månader ensam på en läckande jolle för att komma in i rollen ser Woodley och Claflin mer ut som de fulsminkade Hollywoodstjärnor de faktiskt är. Desto starkare avtryck gör det intensiva fotot, bortsett från en tröttsam fixering vid Woodleys kropp (hennes bröst förtjänar nästan birolls-status med tanke på hur omotiverat ofta de accentueras i bild).

Eftersom berättelsen bygger på en verklig överlevarbragd är det knappast någon spoiler att avslöja att Tami, efter alla umbäranden, till sist hittar hem. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om filmen.

Mats T OlssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons