Lars Tunbjörkpriset: En amatör som går utanför ramarna

Förvåningen var stor när Roger Turesson, jurymedlem från Lars Tunbjörks stiftelse, ringde och berättade för Dimitris Makrygiannakis att han får årets Lars Tunbjörkpris.

– Jag kunde knappt tro det. Det kändes overkligt att de hade fastnat för mina bilder och sedan beslutat sig för att ge mig priset. Men jag känner mig förstås väldigt hedrad, säger Dimitris Makrygiannakis, som blir den nionde pristagaren i ordningen.

Men det som gör honom unik är att fotograferandet bara är en bisyssla. För tjugo år sedan tog han sin läkarexamen i Grekland och strax efter det flyttade han till Sverige, där han utbildade sig vidare som reumatolog. Numera jobbar Dimitris som överläkare i reumatologi på Karolinska Universitetsjukhuset i Solna.

Fotointresset har dock funnits med honom sedan barnsben.

– Familjen hade en sån där instamatic-kamera. Och jag kan fortfarande minnas känslan hur det var att hålla i den och att kunna ta bilder, säger Dimitris.

Men det var först när han skaffade sin första digitalkamera i början av 2000-talet som han började ta egna bilder.

– Det blev mest under semestern. Fast i början var det sådana där typiska turistbilder.

Vändpunkten kom i samband med en resa till Indien 2008, där Dimitris verkligen fick utlopp för sin kreativitet.

– Det fanns massor av intressanta saker för ögat att upptäcka. Som fotograf var det otroligt inspirerande. Jag hoppas kunna återvända till Indien någon mer gång i framtiden.

Resorna är viktiga för Dimitris Makrygiannakis. Han försöker göra minst två stycken varje år. Under två veckor är det enbart fokus på fotografi.

– Jag var i Prag nyligen. Där blev det många långa promenader. Men jag undvek centrum och sökte mig i stället mer till avlägsna ställen. Då får man ofta mer intressanta bilder.

Sedan 2011 tillhör han det internationella streetfotokollektivet Burn my eye som består av 16 fotografer.

– Vi har mest kontakt via nätet och byter erfarenheter med varandra. Men träffas även då och då fysiskt, säger Dimitris Makrygiannakis som även har en egen webbsida där man kan se hans bilder.

Vad är ditt förhållande till Lars Tunbjörk?

– Jag har följt honom genom åren och har även två av hans böcker, bland annat ”Office” som jag tycker mycket om. Hans bilder är revolutionerande. De har en annorlunda blick, är närmast surrealistiska. Det är något jag själv försöker sträva efter i mina bilder samtidigt som de ska ha en konstnärlig signifikans.

Vad betyder priset för dig?

– Det är förstås hedrande och ett erkännande för mig som fotograf. Sedan kommer det inte att förändra mitt liv. Jag fotograferar för att det är roligt och när jag har tid. Den friheten vill jag inte förlora.

Vad ska du göra för pengarna (25 000 kronor)?

– Jag har arbetat med en fotobok sedan några år tillbaka. Pengarna kan hjälpa till att finansiera en utgivning. Annars kanske jag lägger dem på en ny fotoresa.

Roger Turesson är en av landets mest prisbelönta bildjournalister. Sedan 2010 arbetar han på Dagens Nyheter men inledde redan som 18-åring sin yrkeskarriär på Borås Tidning. Som jurymedlem för Lars Tunbjörkpriset har Turesson också varit med om att utse årets pristagare.

Han är full av beundran över Dimitris Makrygiannakis bilder:

– Jag såg Dimitris bilder första gången på en streetfotofestival i Göteborg 2021 och tyckte redan då att de var jävligt bra. Sedan dess har han fortsatt att utvecklas. Dimtris har en väldigt intelligent blick och en egen stil. Bilderna är surrealistiska och innehåller dessutom mycket humor. Sedan hittar han också udda vinklar och kompositioner, säger Roger Turesson.

Som yrkesfotograf gillar han den framväxande streetfoto-trenden.

– Det tas väldigt mycket bilder i dag, men för att de ska bli bra krävs det otroligt mycket tid och tålamod. Och det har Dimtris. Tack vare de sociala medierna kan också hans bilder nå ut till en större publik.

Roger Turesson är övertygad om att Dimtris Makrygiannakis har framtiden för sig.

– Han kommer att ta stora kliv framåt. Sedan tror jag att det är viktigt för honom att ha ett civilt arbete. Så länge han har det behöver han inte kompromissa med sina bilder.