”Länge leve bonusfamiljen” är en julbonus vi klarat oss utan

När filmen inleds har huvudpersonerna Lisa (Vera Vitali) och Patrik (Erik Johansson) lyckats lappa ihop sitt äktenskap. Men mitt i det stundande julfirandet kullkastas tillvaron av ett fönsterkuvert. Det visar sig att Lisa glömt annullera den skilsmässoansökan hon skickade in när allt var som mörkast. Patriks motdrag blir att anordna bröllopsfest i fjällen med vänner och bekanta. Lättare sagt än gjort, särskilt då nya hemligheter uppdagas.

Filmen kan ses som ett avslut, eller en början, eller kanske bara en cirkulär menlöshet utan vare sig början eller slut med en oväntat pessimistisk syn på parrelationer som ställer frågan hur länge det egentligen är värt att köra på tillsammans? Hur mycket energi ska man offra på att till varje pris fortsätta vara ett par?

Inramningen är delvis bedrägligt lik en romantisk komedi, fast med väldigt lite komedi, där nästan all speltid läggs på uppbyggnad mot det stundande bröllopet. För det mesta tuffar berättandet på med lagom deppigt humör men vid något enstaka tillfälle visar Felix Herngren kapacitet att regissera scener som bränner till ordentligt. Framför allt när Patrik får ett jobbigt besked som också ger Erik Johansson chansen att blossa upp med starkt skådespeleri genom tyst ursinne och tillbakahållen förtvivlan.

Som kontrast finns ett par billiga komiska situationer och karikatyrartade birollsfigurer som ter sig opassande i hänseende till resten av filmen, som varken blir tillräckligt rolig för att underhålla eller tillräckligt seriös för att tas på allvar. Det gör ”Länge leve bonusfamiljen” till en julbonus vi klarat oss utan, eller som åtminstone borde förses med en skarp varningstext: Obs! Endast för redan invigda.