Klart svagaste länken i Sune-trilogin

2019 års ”Sune – Best Man” var inte lika gjuten men förvaltade tillräckligt många av föregångarens lyckade parametrar för att hålla ihop. Detsamma kan tyvärr inte sägas om film nummer tre, den avslutande och klart svagaste delen i den nya Sune-trilogin.

”Sune: Uppdrag midsommar” är en missförståndsfars som utspelar sig i en sverigedemokratisk dröm av pursvensk landsbygdsidyll. Familjen Andersson är i Myshult för att fira midsommar i mamma Karins (Sissela Benn) nyligen ärvda stuga tillsammans med Sunes (Elias Gerdt) flickvän Sophie. Men hon har just gjort slut med Sune som därför måste ägna resan åt att återerövra den blivande mamman till sina framtida barn. Viss stalker-varning utfärdas härmed.

På papperet tar filmen upp målgruppsrelevanta frågor om skilsmässa och att bli dumpad men flirtar samtidigt med otidsenliga ideal. De mest intressanta delarna handlar om hur populärkultur kan påverka synen på kärlek negativt genom upptrissade förväntningar, gestaltat i Sunes roliga fantasier hämtade direkt från amerikanska romkom-klichéer.

Som familjeunderhållning av helyllekaraktär har ”Uppdrag midsommar” en mellanmjölkstrygg charm men alltför ofta trevar sig humorn fram i långsökta situationer med ansträngt skådespeleri, även om det är svårt att få nog av Sunes föräldrars ängsliga krumbukter. Möjligen beror filmens svagheter på att man ersatt den tidigare manusförfattaren och regissören Jon Holmberg, eller att barnskådespelarnas ålder tvingat fram en förhastad produktion. Oavsett så signalerar kvalitetsreduceringen att det är hög tid att ta farväl av Sune för den här gången. Jag hade bara hoppats att avskedet skulle följas av en stark längtan efter mer, istället för en likgiltig känsla av att det dröjt länge nog.