Kärlekens sorg fint porträtterad
Nattmusik för dagsländor
Dikter
Författare: Eva-Stina Byggmästar
Förlag: Wahlström och Widstrand
Men det går. Eva Byggmästar har lyckats i sin senaste diktsamling, som handlar om en kärlek som nästan blir. Men bara nästan. Den är, och sedan är den försvunnen:
”Sedan du försvann i riktning
mot det södra korset
har jag återupptagit min vänskap
med tystnaden”
säger diktjaget, som lätt förvånad ser sig själv falla i passion. Men också en glädje i att kärleken får diktjaget att bredda sina kunskaper och känslomässiga register. Musiken blir en annan form av poesi.
Jag tycker om Byggmästars beskrivning av förloppet – från nyförälskad, förblindad passion, snabbt över i insikt att detta inte kan vara och så förlusten. Här finns inget romantiskt skimmer, bara en djup mänsklig erfarenhet och stor smärta. Lätt att ta till sig, lätt att tycka om.
Intressantare är även de tankar om lyrik som formas av diktjagets förälskelse. Här finns något för varje diktläsare – eller för den delen kritiker – att fundera över:
”Att vara poet är att bara lämna kvar
det allra viktigaste: de allt bredare
marginalerna, fullklottrade
med frågetecken, och ett ensamt
utropstecken som till förväxling
liknar en fjällvandrare
och en ökeneremit”
Att bara lämna kvar det viktigaste ställer krav på läsaren att tolka själv. Vilket är en del av livet. Bättre kan det inte säga. Byggmästar har lagt ännu en del till ett grundat författarskap, alltid i utveckling.
