Julia Holter blir aldrig ointressant
Julia Holter
Album: Aviary
Bolag: Domino / Playground
Art pop / Avantgarde
För snart tio år sedan släppte den libanes-amerikanska författaren Etel Adnan novellsamlingen Maste of the eclipse, en laddad mix av historia, krig, makt och poesi. Läsarna får bland annat möta en kvinnlig poet som försöker pussla ihop sitt liv efter kriget i Irak. Hon beskriver kaoset med orden ”I found myself in an aviary full of shrieking birds”. När den amerikanska art pop-artisten Julia Holter läste detta citat grep det tag i henne, så pass mycket att det blev inspirationskällan till hennes nya album ”Aviary”.
För den som lyssnar på skivan är det inte särskilt svårt att se parallellerna. Du kastas direkt in i en torktumlare med ljud av oroliga blåsinstrument, oregelbundna stråkar och röster staplade på varandra. Men enligt Julia Holter är musiken inte bara jämförbar med det kaos som uppstår genom krig. Hon menar också att det påminner mycket om dagens uppkopplade samhälle där alla sociala kanaler och alla röster tillsammans bildar ett enda stort oljud.
Om du som lyssnare bara doppar en tå i den musikaliska världen på ”Aviary” kommer du nog inte förstå mycket. Det vore som att kolla på filmen Inception samtidigt som du löser dagens korsord. Nej, för att du ska kunna förstå och känna hela kraften från Julia Holter måste du stänga ute allt runt omkring och bara fokusera på vad du hör. Då kommer du begripa varför hon jämförs med storheter som Nico, Laurie Anderson och Kate Bush.
Albumet ”Aviary” är Julia Holters femte i ordningen och kanske hennes mest vågade hittills. Det är ett dubbelalbum som är lika långt som en långfilm. Men det känns snarare som en massa små berättelser än en berättelse som går från A till Ö. Inledningen på ”Aviary” låter som en värld som brakar samman medan ”I shall love 2” lappar ihop den med textrader som ”in all the human errors there is something true”. Däremellan bjuder hon på finstämd pianomusik och refererar till medeltiden och poeter som Alexander Pushkin och Sappho. Och ibland tror jag inte ens det är säkert att du ska kunna greppa vad Julia Holter sjunger om. Som när hon vräker ur sig osammanhängande ord i ”Les jeux to you”.
För den som tar sig tid att lyssna kommer ”Aviary” antagligen att väcka mer frågor än svar. Men kanske är det också det som är meningen.
