Annons

Joshua Cohen: Jude är ett ord utan betydelse

Han fick idén av den legendariske litteraturvetaren Harold Bloom. Joshua Cohens karaktärsmord på familjen Netanyahu har kallats genialiskt och tilldelats Pulitzerpriset – men också använts av Israels premiärminister i en förtalsrättegång.
Litteratur • Publicerad 29 september 2023
"Det är som den gamla meningen: det är enkelt för en elefant att vara en elefant. Du ber honom inte vara zoolog. Det här är sådant jag har haft i mig. Generellt är jag inte en person som gör en massa research", säger Joshua Cohen om sin roman "Netanyahus".Foto: Fredrik Sandberg/TT
"Det är en författares uppgift, att sympatisera med alla personer i boken – till den punkt att du raderar ut din egen förmåga att bedöma. Men jag är en sån person som, om en människa gråter på en bänk så gråter jag med dem, även om de berättar att de är en mördare. Det är farligt i livet men hjälper i skrivandet, den bottenlösa empatin", säger Joshua Cohen.Foto: Fredrik Sandberg/TT

När Joshua Cohen drack te hemma hos litteraturprofessorn Harold Bloom dök Israels premiärminister Benjamin Netanyahu upp på tv-nyheterna, varpå Bloom berättade att han träffat Netanyahus familj. Anekdoten slog rot i Joshua Cohen, som senare använde den i en roman om den odrägliga familjen Netanyahu.

– För Bloom var det ett konkret möte medan jag såg den metaforiska klangbottnen, säger Joshua Cohen på bokmässan, som i år har judisk kultur som tema.

Annons

Men mässan har fått kritik av Israels ambassadör, som hävdar att det är naivt att försöka separera den judiska kulturen från staten Israel. Samma funderingar återfinns i Cohens bok, som inleds med sionisten Ze'ev Jabotinskys citat: "Utplåna diasporan eller bli utplånade av den" – apropå rädslan för att den judiska identiteten ska suddas ut.

Att framföra sådan kritik är ambassadörens jobb, anser Cohen.

– Jag tycker att alla har en poäng. Samtidigt är det en sådan besatthet av identitet på bokmässor och biennaler, oavsett om det handlar om nationell, religiös eller etnisk identitet — det är galet. Det är kvarlevor från en annan tid.

"Skrämmande samtida"

Joshua Cohens bok utspelar sig i USA 1959–60, och handlar om Ruben Blum, professor i ekonomisk historia, och den förste juden att få jobb på Corbin College i delstaten New York. Hans familj lever som typiska amerikaner och Blum gör allt för att inte falla in i klichébilden av en jude: "luden, svettig och flottig, intrasslad i komplex".

Men hans ängsliga anpassning utmanas när historikern Ben-Zion Netanyahu, Benjamin Netanyahus far, dyker upp på universitetet för en jobbintervju. Med sig har han tre osnutna söner och en fru – familjen är ohyfsad och har sönder den exklusiva färg-tv:n. Joshua Cohen sparar inte på krutet i beskrivningarna av kulturkrocken. Det är inget han ligger sömnlös över.

– Det fanns folk runt omkring oss som kände familjen och jag hade hört namnet Netanyahu så länge att det blev tömt på innehåll. Jag försökte ta tillbaka det och ge det den mening jag ville, för det hade tryckts ner i min hals så länge. Så: var Netanyahu orolig över att han tvingade mig höra hans namn i 40 år? Svaret är nej, så jag oroar mig inte heller.

Ben-Zions undervisning visar sig vara djupt politisk, med budskapet att diasporatillståndet måste upphöra i och med bildandet av Israel. Joshua Cohen konstaterar att retoriken känns skrämmande samtida, och ger en känga mot vänsterns identitetspolitik.

– Jag är också en israelisk medborgare. Men jag skriver det här i en tid då studenter i USA och Europa strävar efter "trygga platser", där bara svarta studenter får vara, eller bara latinamerikanska studenter. Och det slog mig att mycket av den retoriken liknade den tidiga sionismens, för vad är Israel om inte en "trygg plats" med en armé?

Vassare fördomar

Att dra en linje mellan högersionismen under 1900-talet och dagens parti Likud är dokumenterad historia, understryker Joshua Cohen. Men inte ens på 1940-talet användes samma retorik som nu i Israel, säger han skarpt.

– Det är djupt sorgesamt och ironiskt att man i dag, trots en mycket bekvämare position, ändå använder en sådan extrem retorik.

Annons

Samtidigt konstaterar han att fördomarna mot judar har blivit "vassare och mer intensiva" än i bokens 50-tal, och att antisemitismen ständigt fylls med ny mening.

– Det handlar inte om att judar inte existerar — men vem vet vem som är judisk? Vissa ser ut som vita, andra som araber eller svarta. Eftersom det inte finns någon egenart gör det ordet väldigt flexibelt för användning. I varje generation kan det användas till något nytt, för jude är ett ord utan betydelse.

Inte så hemska

Det är för sin vassa humor som Joshua Cohens bok har hyllats mest men själv ser han den inte som satir – utan menar att det är verkligheten som är rolig. Som när Cohens bok användes i en förtalsrättegång mot premiärminister Ehud Olmert – för att visa att dennes kommentar inte var det mest nedsättande som sagts om Netanyahu.

Joshua Cohen tycker inte heller att Netanyahus egentligen är så hemska.

– De är oartiga. Men jag anser att artighet ofta är en mask som döljer absolut ondska, säger han i ett plötsligt försvarstal för den bufflige Ben-Zion Netanyahu.

– För mig är det mycket lättare att ha sympati för en grinig rasist som har ett jobb han hatar, som är oviktig – än en grinig rasist som är premiärminister.

Fakta: Joshua Cohen

Född: 1980. Växte upp i Atlantic City, New Jersey, USA.

Bor: I New York och Tel Aviv.

Familj: "Fru".

Bakgrund: Har gett ut tio böcker i olika genrer. "Netanyahus" – med undertiteln "en redogörelse för en mindre och när allt kommer omkring rentav försumbar episod i historien om en mycket känd familj" är den första som översatts till svenska. Boken tilldelades Pulitzerpriset 2022 .

Gillar att läsa: "Böcker".

Läser nu: "Jag undervisar i en klass där vi läser alla Balzacs böcker, och det finns för många. Jag tyckte det var en bra idé först, men nu inser jag att det är en hemsk idé. Jag läser äntligen mer än den berömda Balzac men har lät mig den hårda vägen att det finns ett skäl till att det är den kända Balzac man läser.

Om vem som borde få Nobelpriset: ”Förutom jag? Vem som får den frågan säger inte sig själv? Ingen? Kan jag säga mig?"

Fakta: Joshua Cohen om...

... skrivandets betydelse:

– Vi kan diskutera huruvida tankar är möjliga utan ord, det tror inte jag. Tanken bor i språket. Skrivandet är sättet jag tänker på, eller som jag klargör mina tankar med. Många har en materiell definition av trygghet eller tröst, och det förstår jag. Det som för mig definierar trygghet är klarhet – och att se situationer och mina tankar tydligt. Och jag måste skriva ner dem för att uppnå det.

... vad han alltid återkommer till:

– Jag tenderar att skriva om, i en hemsk summering, litteraturens öde i en djupt anti-litterär tid. Jag har skrivit om allt från teknologi, musik, konst — men när jag nu är inne på mitt andra decennium som författare inser jag att om det finns något gemensamt i dem så är det att de alla inkorporerar något om ångesten över ordets status i förhållande till bildens, bildens terror.

... något som överraskade honom:

– Jag insåg att nästan alla samtida historiker ägnar sig åt det tråkigaste nonsens. En historiker som i dag frågar sig ”vad är syftet med att skriva historia” – blir utskrattad. Men sysslar du verkligen bara med det här för att hitta datumen, verkligen? För mig verkar det som att historiker har hittat ett sätt att göra den enda sak där datorer kan ersätta dem. Jag var förvånad över hur lite historiker förstod av litterär kritik, hur lite de är intresserade av psykologi och att applicera det på historien och hur frånkopplade de var från alla andliga aspekter av historien, eller de delar som snuddar vid politik.

TT
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons