Jireel når ljuset i slutet av tunneln på nya albumet

Hans senaste album “1953” präglades av mörker. Jireel hade nyligen förlorat sin pappa som gick bort i covid-19, och smärtan kunde höras i varenda textrad. Mörkret och sårbarheten hänger kvar in i nya albumet “MOTY”. Åtminstone i första låten “Pain baby”, i vilken han rappar om sin svåra uppväxt.

Men Jireel stannar inte länge i seriositeten. Redan i andra spåret börjar han med att säga att det är en sån låt man spelar “en sån där skön sommardag”. En vers och en refräng senare börjar han rappa om att han kunnat vara bästis med Greta Thunberg – om hon rökte gräs. Låtarna som efterföljer har samma lättsamma stuk.

I “MOTY” samarbetar Jireel med ett gäng unga, oprövade producenter. Soundet består mest av sköna gitarrslingor med bastunga beats ovanpå. Inte helt olikt det vi hört från honom innan, men musiken är samtidigt mycket mer avskalad än hans tidigare verk. Detta i kombination med lite spännande inslag av drill och afrotrap i ett och annat spår gör “MOTY” till ännu ett album av rent topplistematerial. Albumets bästa låt “Mano” är en perfekt sommarhit. Jireel kliver sömlöst mellan rap och sång över ett härligt upptempobeat.

Att följa upp det djupa och smärtsamma föregående albumet med en skiva om solsemestrar och flyktiga romanser kan vid första anblick verka banalt. Men det är hur Jireel bygger upp det, med ett sårbart första spår som efterföljs av en skinande positivitet, som gör det så fint. Det är en del av helheten, att så småningom kunna släppa sin ilska och förtvivlan och se på livet med en hoppfull attityd. Vi har fått följa med Jireel i sorgeprocessen, från det allra mörkaste till det allra ljusaste. Och det är allt annat än ytligt.