Jensen Gellerhed sätter en obehaglig outsider i fokus
Vaken
Författare: Mimmi Jensen Gellerhed
Förlag: Albert Bonnier
Inom empatiforskningen finns en hypotes att romaner med otrevliga huvudpersoner har svårt att tilltala läsare. Därför ska det bli intressant att se mottagandet av Mimmi Jensen Gellerheds mycket starka och obehagliga debutroman. Tess, outsidern som vänder hem till byn, är en i sanning obehaglig person. Romanens knutpunkt är ögonblicket då hennes f d bästa vän gick igenom isen. Vad var det som hände? Byn är enig, man uppfattar Tess som manipulativ, störd och skyldig till allt ont. Ingen vill ha henne där.
Vi upplever berättelsen genom Tess och borde därför ha lättare att sympatisera med henne. Så är inte fallet. En krypande insikt infinner sig – att vi har med en sjuk person att göra och hennes beteende blir alltmer påträngande och absurt. Läsaren ställer sig på byns sida.
”En mogen och skarp debut där Gellerhed inte gjort det lätt för sig.”
Empatiforskningen måtte ha fel. Tess är en av de mest osympatiska fiktiva personer jag mött men den här boken, den är bra. En mogen och skarp debut där Gellerhed inte gjort det lätt för sig. Valet av huvudperson och vinkling kräver sin författare. Djup finns, för naturligtvis finns en förklaring till Tess beteende, man föds inte ond. Och vilken skuld har den slutna byn till det som hände? Var någon vaken när vännen gick genom vaken?
Miljön är i samklang med historien. En sjavig, nergången och energilös landsbygd befolkad av förlorare. Med andra ord, den landsbygd som skildras i större delen av nutidslitteraturen – när den väl skildras. Som läsare hade jag någon gång velat läsa om den andra landsbygden, den som frodas, är grunden till vår föda, där lösningar på klimatkrisen finns. Men det är inte Gellerheds uppgift.
