Jamie Lee Curtis: "Jag hatar de här filmerna"

– Jag är så oerhört lättskrämd. Jag hatar de här filmerna. Att jag har blivit framgångsrik i den här genren beror på att jag blivit rädd på riktigt. Alla mina reaktioner är naturliga, säger huvudrollsinnehavaren när hon möter pressen tillsammans med sin regissör David Gordon Green.

”Den här genren”, det är skräckfilmen, och för Jamie Lee Curtis handlar det mestadels om ”Alla helgons blodiga natt” från 1978 och alla dess uppföljare.

Hon har inte varit med i alla, men hon var med i nytolkningen ”Halloween” som kom för tre år sedan och dess fortsättning ”Halloween Kills” som har världspremiär i Venedig. Och snart börjar inspelningen av ”Halloween Ends” där mördaren Michael Myers fortsätter att ta död på befolkningen i Haddonfield i jakten på sin syster Laurie (Jamie Lee Curtis).

– Vad det handlar om är en kvinna som är utsatt för någonting brutalt och våldsamt, och det är precis som livet är, säger Jamie Lee Curtis.

– I filmen bestämmer sig stadsborna för att gemensamt ta upp kampen mot Michael och det är något vi ser över hela världen nu. Systemet har brakat ihop, samhället tar strid mot maskinen.

Någon säger att filmerna saknar hopp inför framtiden. Curtis svarar:

– Titta på nyheterna varje dag. Vi lever i oerhört svåra tider nu. Men det finns hopp. Goda människor försöker göra det som är gott. Det verkar som om ondskan ibland är på gång att vinna, men det kommer inte alltid att vara så. Jag hoppas den här filmen både är en spegel mot världen, samtidigt som den är underhållande.

Hur känns det att ha spelat samma roll under 44 år? Hon skrattar.

– Vi har alla förändrats. Vi må vara skadade, men vi går framåt.

Hon har kommit till Venedig inte bara för att visa ”Halloween kills” utan också för att få ett Guldlejon för sin livsgärning.

– Det känns lite konstigt, jag jobbar bara mer och mer, ett pris känns som om det är slutet. Men självfallet är jag hedrad.

Vilka är de tre filmer hon helst vill bli ihågkommen för? Svaret kommer snabbt.

– ”Alla helgons blodiga natt”. ”En fisk som heter Wanda”. ”True lies”. Och så har jag gjort en hel del skit, men det kan vi tala om en annan gång.