Idolvinnaren i Borås ingen hit
Han är ändå en produkt av en ny tid där TV-framträdanden kombinerat med uppmärksamhet i sociala medier skapar irrbloss på himlen, tänker jag när jag bänkar mig bland de 320 andra som valt att missa kvällens omgång av årets Idol för att lyssna på förra årets segrare.
Det är en osäker bransch han verkar i. De flesta andra vinnarna är sedan länge färdigtuggade av den svenska nöjesindustrin. Blir det ingen hit blir det i bästa fall halvtrötta spelningar på franchisepubar i småstadshålor. Skillnaden när det gäller Chris Kläfford är att han redan varit där och att han faktiskt har en hit som redan rullar flitigt i radio.
Det finns också en hel del att bygga på. Han har en röst utöver det vanliga och han skriver eget material. Under konserten i Åhaga blev det dock pinsamt tydligt att en del av detta pojkbandstårdrypande material ibland är för menlöst. Sober – för att ta en av låtarna – har ett riktigt snyggt komp, men är illavarslande mainstream. Är det den vägen som Kläfford tänker sig att gå? Vänd om medans tid är!
”Kanske är jag ändå för kritisk. Imagine gör han riktigt, riktigt bra”
Chris Kläfford håller på i en timme och tjugo minuter. Det är klart att han måste fylla på med en del covers, men för att bli en av överlevarna måste han skaffa sig mer tyngd – inte bara vad gäller låtmaterial utan också när det kommer till scenframträdandet. Han är fastklistrad vid micken. Två steg bak är inte mycket att jubla åt.
Kanske är jag ändå för kritisk. Imagine gör han riktigt, riktigt bra. När Kläfford trycker i från tårna i What Happened To Us svänger det också på ordentligt. Publiken reser sig ur bänkarna.
Så. Även om spelningen på Åhaga spretade betänkligt och jag undertryckte en och annan gäspning blev det ändå en helt ok musikupplevelse till slut. Jag har fullständig förståelse för alla i publiken som bedåras av Chris Kläffords röstomfång och ser honom som en frisk fläkt. Själv vill jag ha ut mer av honom.
