Hon vill komma nära publiken

Susanne Alfvengren bjuder på både gammalt och nytt i sin konsert på Torpa stenhus. Hon är noga med pratet mellan låtarna och helheten. Och fast hon är känd som låtskrivare sjunger hon inte enbart eget material.

– Men jag är vansinnigt noga med att jag ska kunna stå för det jag sjunger. Jag sjunger inte en låt bara för att den är bra. Den ska ha något att ge.

Susanne Alfvengren är ute på en mindre konsertturné. De senaste 14 åren har hon bott i Roslagen, Rådmansö, utan att det sjungande gotländska tonfallet försvunnit. Senaste fullängdsskivan kom 2002, Nakna mellan himmel och jord.

Är det sant att du dessförinnan höll dig borta från artistlivet i åtta år, som en protest?

– Nej nej. Men jag jobbar ensam och ger mig inte ut på stora turnéer med början och slut. Jag tar jobben som de kommer. Därför blir det inga rubriker mellan skivsläppen.

Har du någon ny skiva på gång?

– Jag har några låtar som är klara. Men desto fler som är halvklara. Jag är mitt i en stor flytt och det är svårt att hinna med det kreativa. Fast jag flyttar bara en mil.

Man har sagt att du lämnat de stora scenerna och medvetet valt att sjunga i mindre lokaler, som kyrkor och bygdegårdar?

– Jag gör mig bäst på mindre scener där jag kan se publiken och den kan se mig. Jag jobbar med små medel: en gitarr, min röst – och innerlighet. Jag är inte en artist som är bra på danssteg och show. Men jag vill beröra. Som publik ska du veta: jag vill nå dig.

Andligt sökande

I slutet av 80-talet blev Susanne Alfvengren inspirerad av Shirley Mc Laines böcker om andligt sökande. Det satte ord på hennes egna tankar och tro.

– I gamla tider stod prästen halvvägs upp mellan människan och Gud och berättade vad man skulle tro. Idag har man rätt att ta kontakt med det gudomliga själv.

Nu är hon inte en artist som skriver publiken något på näsan:

– Jag är ingen förkunnare. Men den som lyssnar kan säkert hitta spår inflikade i mina texter.

Hennes senaste hit är singeln med egna översättningen av Stings Fields of Gold, Ängarna av guld.

Och låten Basilika skrev hon och gav ut för två år sedan. Handlar den om en kyrka eller om örten?

– Jo, om båda. Att örter kan vara kryddor... men att de också kan vara tradition och historia.