Hederos & Hellbergs värmländska vemod leder oss tillbaka mot ljuset

Martin Hederos och Mattias Hellberg dök upp som en superduo (motsvarigheten till supergrupp i det här fallet) i början av 2000-talet. De gjorde lysande, nedtonade och innovativa covers av både Tim Hardin, Nick Drake, Tom Waits, The Stooges och Bob Marley & The Wailers. Deras snille och smak var smått oklanderlig. Pianisten Hederos cv är som ett pärlband av svensk kvalité – Soundtrack of our lives, Tonbruket, Nina Ramsby, Weeping Willows, Anna Ternheim et cetera. Hellberg stoltserar själv med sparring hos The Hellacopters, Ossler, Stefan Sundström och Håkan Hellström. De utgör en musikalisk smältdegel som är få förunnat i detta land. Där Hederos piano svävar omkring som popmotsvarighetens Bach, låter Hellbergs röst hela tiden som att den är på väg att bryta ihop. Kontrasten är sprucken och betagande på samma gång. “Tillsammans mot ljuset” är deras uppföljare till 20 år gamla “Together in the darkness”, vars titel både blir en humoristisk självreferens och visar på hopp om en bättre framtid. Den stora skillnaden är att allt utom “Din hand”, som är en cover på avlidna Robert ”Strängen” Dahlqvist (The Hellacopters med flera) är egenskrivet och på svenska den här gången. Det som utkristalliserar sig är hur stor känsla de har för språket, ett eget svenskt vemod och finkänslighet. Ofta känns duons lyriska skapande lika klassiskt som hos favoritartisterna som de hyllade i början av karriären.“Kvällen luktar jazz och är så skön och ljum”. Stången står i brand, grodan tog revansch”. Raderna från “Gräsmark” är vardagspoesi i sin renaste och mest träffande form.