Gedigen kartläggning av vapensmederna som beväpnar kriminella
Vapensmederna – Männen som beväpnar Sveriges kriminella
Författare: Jani Pirttisalo Sallinen och Mathias Ståhle
Förlag: Norstedts
Det är en omfattande research som ligger bakom journalistduon Jani Pirttisalo Sallinen och Mathias Ståhles reportagebok ”Vapensmederna”. Tiotusentals sidor polisutredningar har plöjts och åtskilliga intervjuer genomförts innan alla dessa trådar tålmodigt vävts samman till den minst sagt oroande väv som framträder på bokens drygt 300 sidor.
Arbetet med boken började med en reportageserie i Svenska Dagbladet hösten 2019. När serien var slut hade de dock mer att berätta. Bokens utgångspunkt är de många dödsskjutningar som inträffat i Sverige de senaste åren. Författarnas fokus är dock det som ofta hamnar i både medial och polisiär skugga, men som möjliggör morden: den stora mängden illegala vapen som är i omlopp.
”I centrum för vapentillverkningen står de personer som författarna valt att kalla vapensmeder. Förvånansvärt ofta personer som befinner sig utanför de kriminella nätverken, men som utgör bryggan mellan den legala och den brottsliga vapenkulturen i Sverige.”
Till skillnad från den gängse uppfattningen, som enligt författarna är förhärskande ända upp på regeringsnivå, är det inte längre insmugglade vapen från Balkankrigen som utgör det största problemet. Det handlar istället om allt från deaktiverade vapen som aktiverats på nytt till ombyggda gaspistoler eller rena hemmabyggen. Något som möjliggörs av lika delar reservdelar som EU-ländernas olika vapenlagstiftningar.
I centrum för vapentillverkningen står de personer som författarna valt att kalla vapensmeder. Förvånansvärt ofta personer som befinner sig utanför de kriminella nätverken, men som utgör bryggan mellan den legala och den brottsliga vapenkulturen i Sverige. Här finns både jägare och medlemmar i skytteföreningar som, med uppenbar brist på konsekvenstänk och moralisk kompass, gjort en hobby till en lukrativ verksamhet.
Ämnet för boken rymmer mycket teknikaliteter, men genom målande beskrivningar av polistillslag och skjutningar görs texten mer levande. Ibland kan det dock bli lite väl mycket deckarschvung i beskrivningarna. Att skriva ”det var kulan som fällt honom till golvet som en klubbad oxe i 79:e matchminuten” upplever åtminstone jag som lite respektlöst när det handlar om en verklig person.
Vid några tillfällen redogör författarna för sitt arbetssätt. Som i fallet med deras dramatiska skildring av masskjutningen på Vårväderstorget i Göteborg 2015, där de förklarar att de skrivit utifrån de överlevandes berättelser i polisförhören. Eller när de förklarar vilka kontakter de tagit, även om det inte resulterat i intervjuer. Sådana uppgifter ökar trovärdigheten.
Författarna har ett tydligt syfte, något som ger stadga åt berättelsen. De vill blottlägga inte bara vapensmedernas verksamhet utan också det ointresse och den okunskap som de menar finns både inom polisen, rättsväsendet och bland beslutsfattare. Deras mål är att bidra till förändring och författarna presenterar själva flera förslag på åtgärder. Som läsare kan man dock känna en viss uppgivenhet inför situationen – inte minst eftersom frågan om att införa begränsningar via lagstiftning är kontroversiell i många grupper.
Oavsett det är ”Vapensmederna” en lika grundlig som viktig bok, som förhoppningsvis kan få frågan om vapentillgången att hamna på mer än en myndighetsagenda.
