Gavelin gestaltar 1900-talet genom tre österrikiska kvinnoöden
Vy över Semmering
Författare: Erik Gavelin
Förlag: Norstedts
Känner ni till Alma Mahler-Werfel, Klara Beck-Loos och Hedwig Stavianicek? Tre kvinnor med konstnärliga ambitioner som på olika sätt levde i skuggan av några av 1900-talets manliga kulturprofiler. I sin debutroman har Erik Gavelin plockat upp dessa tre öden, som han hanterar med mer eller mindre historisk korrekthet.
Ibland känns författarens frihet med materialet lite väl yvig. Å andra sidan förstärks romanens historiska tyngd och trovärdighet genom att huvudkaraktärerna faktiskt existerat. Det känns också uppfriskande att kvinnorna, som ger röst åt alla de kvinnor som inte fick leva ut sina egna konstnärskap, inte enbart beskrivs som offer i varierande grad utan även bär på en del osympatiska drag.
”Genom deras olika erfarenheter och livsöden lyckas författaren att från olika håll belysa 1900-talets europeiska historia i allmänhet, och den centraleuropeiska i synnerhet.”
Erik Gavelin skriver på en lättillgänglig och klar prosa. Det är en filmiskt berättad historia: Tydligt avgränsade scener löper efter varandra, detaljer om kläder och inredning understryker känslan av sceninstruktioner.
Jag fastnar inte minst för romanens uppfriskande komposition. Berättandet är kronologiskt, men perspektivet förskjuts genom att författaren byter mellan sina olika huvudkaraktärer. De tre kvinnorna, från olika generationer, introduceras efter hand i berättelsen och tangerar därefter varandra med jämna mellanrum. Genom deras olika erfarenheter och livsöden lyckas författaren att från olika håll belysa 1900-talets europeiska historia i allmänhet, och den centraleuropeiska i synnerhet. Och samtidigt få in de stora och kvarvarande frågorna, om ansvar och skuld.
