Filosofernas försvar av den hotade demokratin
Folk & vilja – ett försvar för demokratin i vår tid
Författare: Folke Tersman och Torbjörn Tännsjö
Förlag: Fri tanke
Det finns filosofiska verk som är så torra att de regelbundet behöver bevattnas med blomspruta för att inte självantända. Riktigt så illa är det inte med Folke Tersmans och Torbjörn Tännsjös senaste bok om demokratin. Det är förövrigt inte heller säkert att den filosofiska torrheten skall bedömas som något enkom negativt; tuggmotstånd är ofta ett resultat av både tankemöda och noggrannhet från en skriftställares sida. Så är det med Folk & vilja – ett försvar för demokratin i vår tid. Det finns passager som påminner mig om varför jag en gång övergav den analytiska filosofin – främst dess närmast anala behov av att plocka isär och precisera – samtidigt som jag också påminns om varför min respekt för den är lika stor som när jag en gång började fördjupa mig i den. Somt är tröttsamt, men ofta mödan värt.
Med Folke Tersman och Torbjörn Tännsjö som sällskap är mycket i sanning just mödan värt. Folk & vilja är en upplyftande bok, om än med deprimerande drag. För att demokratin, denna bräckliga konstruktion som författarna ömsom lågintensivt och ömsom ursinnigt försvarar, är under attack är ju knappast någon nyhet. Inte heller namnen på dess fiender. Även om de idag har antagit en mycket mer vagare skepnad än för dryga tre decennier sedan – då muren föll.
Då sågs diktaturen som den självklara motsatsen till demokratin. Idag är det högerpopulism, sociala medier och olika konsekvenser av migrationen som pekas ut. Få talar om det faktum att ”vi” har sålt ut en stor del av den offentliga sektorn, och därmed möjligheten att påverka den ekonomiska välfärden med politiska medel. Få verkar minnas att det var politiska beslut som ”outsourcade” såväl makt som problemformuleringsprivilegium på internationell entreprenad. Det är ju det där som brukar kallas globalisering. Så ja. Demokratin är i kris samtidigt som vi står inför det största hotet mot existensen – klimathotet – genom den mänskliga historien.
”En upplyftande bok, om än med deprimerande drag.”
Lösningen? Är det en bok av två av Sveriges mest framträdande filosofer som verkligen talar om allt det där och menar att den svenska formen av representativ och proportionell demokrati också torde fungera på en global skala? Nej, det är klart att det inte är. Även om författarna tycks tro det. Eller hur ska man annars tolka att de tycker att framtiden ser ljus ut för mänskligheten förutsatt att ”politikens institutioner arrangeras ungefär som vi förordat”?
Men någonstans måste man ju börja. Tersman och Tännsjö gör det genom att sätta sitt hopp till en utopisk idé. Vi andra kan ju göra det genom att läsa deras lärorika och välformulerade försvar av något av det värdefullaste vi har. Någonstans måste man ju börja. Sedan får man bara inte glömma att fortsätta.
