Ett sorgkantat kapitel av Mattsson

Ända sedan Popsicle-tiden har Andreas Mattsson varit en av Sveriges mest underskattade låtskrivare. Allt från “Hey princess” och Peter Jöback-patoset “Stockholm” till filmmusik och årets upplaga av “Så mycket bättre”. Nya och fjärde soloalbumet är ett lågmält praktverk. Ett sorgkantat kapitel där Mattssons självklara melodier och säregna vemod träder fram sakta men säkert. Albumtiteln säger en del, men långt ifrån allt. Det finns något omhuldande och drömskt över stämningen, ett melankoliskt lugn som känns stöpt i dåsig sensommarvärme. “Soft rock” inleds med fåglar inspelade i Texas och avslutas med havsbrus. Inramningen känns både som en flykt från ett kallt och vinterslaget Stockholm och en längtan till ett soligt Kalifornien.