Engelsman slängde käft med Sagapubliken
Fyyyy faaaaaan. Al Pitcher börjar med svordomen som har blivit hans signum. Sedan övergår han till engelskan som är språket under en timme och fyrtio minuters högklassig Stand-Up. Med högt tempo levererar Al Pitcher en blandning av rena improvisationer, tajmade slapstick och en kärleksfull interaktion med publiken. Det här är tamejfan det roligaste som hänt på Sagateatern sedan Henrik Schyffert var på besök, tänker jag och släpper ut ännu ett asgarv.
”Pitcher förvandlar vardagliga trivialiteter till rena absurditeterna och radar upp exempel efter exempel.”
Al Pitchers bärande tema är utlänningens syn på svenskheten. Han kommer själv från England/Nya Zeeland men är sedan många år bosatt i Stockholm. Och det är klart. Vi svenskar har faktiskt ganska särpräglade språkliga, kroppsliga och kulturella egenheter. Vår oemotståndliga lust att skapa spontanköer, vår sociala oförmåga, vårt ständiga ”oj, oj, oj, oj”, vår okomplicerade inställning till nakenhet osv, osv. Pitcher förvandlar vardagliga trivialiteter till rena absurditeterna och radar upp exempel efter exempel. Just att han använder engelska förstärker den komiska poängen ytterligare. Han skämtar en hel del om Borås också vilket skruvar igenkänningshumorn ytterligare ett snäpp.
Fast bäst är det när Al Pitcher slänger käft med publiken. Vid varje försenad ankomst, besök på toaletten, eller säreget skratt är han där och hugger som en kobra. När folk har lärt sig att sitta still i bänkarna tar han fram en kamera som sitter på en selfiepinne. Och där fick de som köpt biljetter på rad ett anledning att ångra sig igen… Nu är Al Pitcher aldrig elak. Det är heller ingen grov show vi får se. Al Pitcher är intelligent, tight, kvick och omedelbart responsiv, men det grövsta som kommer från hans mun är det återkommande fyyyyy faaaaaan. Annars håller han sig ovanför naveln.
Han älskar Sverige och han älskar Borås, säger han. Två fullsatta hus visar att kärleken är ömsesidig.
