Engagerad fördjupning för fågelälskare

– Guschpenka, sa far, och sneglade lite åt deras håll.

Jag kände mig stött av detta. Var inte småfåglarna värda riktiga namn! Men så får jag lära mig i professor Anders Brodins bok att ett folkligt namn på talgoxe är "gulspink"!

Det är mycket man får lära sig i denna välskrivna bok. Brodin har specialiserat sig på talgoxars kognition och minne. De är klart överlägsna sina nära släktingar bland mesarna: blåmes, talltita, entita, tofsmes och svartmes.

Ett bra mått på intelligens är impulskontroll, anser fågelforskarna. Därför mäts intelligensen med hjälp av ett test som sätter impulskontrollen på prov. Finns det då plats för så värst mycket intelligens i hjärnan hos en varelse som väger 19 gram? Ja, det måste det göra, för talgoxar klarar testet nästan lika bra som schimpanser trots att en talgoxes hjärnvolym bara är 0,1 procent av schimpansens!

Men talgoxar har ju ingen hjärnbark! Hjärnan hos fåglar är alldeles slät. Här får man blicka tillbaka på 300 miljoner års utveckling på skilda spår. Hos fåglar sker det viktiga inte i någon hjärnbark som hos däggdjur, utan i nervkärnor med många nervceller. Och man ska betänka att små djur har små nervceller medan stora däggdjur har stora. När forskarna lärde sig räkna nervceller, visade det sig att kråkfåglar och människoapor har ungefär lika många nervceller i de delar av hjärnan som är inblandade i kognition.

Men ändå, en talgoxe har ju bara 3 procent av hjärnvolymen hos en korp! Ja, kanske nervcellerna hos dem är ännu mindre och tätare packade. Och mesar har faktiskt mycket stora hjärnor i förhållande till sin kroppsstorlek. Och kanske är de delar som krävs för självbehärskning speciellt välutvecklade, spekulerar författaren.

Inte underligt att djur inklusive fåglar också kan ha utpräglade personligheter. Det har forskningen uppmärksammat på senare tid, något som var och en med husdjur alltid har känt till. Något som jag tidigt lärde mig i hönsgården.

Nu kommer ett par talgoxar till pilen utanför mitt fönster. Det är morgon efter en natt vid nollan. Tittar de på mig? Jag vet nog att fröna är slut och corona och glömska har hindrat mig från att skaffa nya än. I höstas var de framme och knackade på rutorna som jag tyckte alldeles för tidigt.

Vad gillar de bäst? Smör, säger Brodin. Det är nästan ren energi! Men hjärnan hos fladdermöss eller mindre fåglar, även andra talgoxar, duger också som föda, bara den går att komma åt.

Den som ryser av detta bör betänka vad vi människor håller på med i våra djurfabriker.