GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

En teaterfest man blir lycklig av

Veronica Maggios och Oskar Linnros skilsmässoalbum har blivit lysande musikteater.
Teaterrecension • Publicerad 15 oktober 2022
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Louise Peterhoff och Oscar Töringe i Alltid vara vi på Stockholms stadsteater. En föreställning man blir lycklig av, menar Stefan Eklund.
Louise Peterhoff och Oscar Töringe i Alltid vara vi på Stockholms stadsteater. En föreställning man blir lycklig av, menar Stefan Eklund.Foto: Andreas Ackerup
Teater

Alltid vara vi

Av: Alexander Mørk-Eidem och Lisa Östberg

Regi: Alexander Mørk-Eidem

Scenografi: Erlend Birkeland

På scen: Louise Peterhoff, Oscar Töringe, Gerhard Hoberstorfer med många flera

Plats: Stockholms stadsteater

Längd: 2 timmar 45 minuter

Skilsmässoalbum är ett begrepp inom modern populärmusik och det går att räkna upp en lång rad sådana. För drygt tio år kom två som handlade om samma relation och som har kommit att betraktas som mindre klassiker; Veronica Maggios ”Satan i gatan” och Oskar Linnros ”Vilja bli”.

Nu har regissören Alexander Mørk-Eidem gjort musikteater av dem och resultatet är överväldigande. Föreställningen ”Alltid vara vi” är maffig, känslostark och oemotståndlig. Man blir lycklig av att se den.

Ramberättelsen är enkel. Ett framgångsrikt band som splittrades för tio år sedan ska återförenas för en studioinspelning, som dessutom ska filmas för att bli en dokumentär. Bandets två sångare, Louise och Oscar, var tidigare ett par men ska nu ses igen för första gången på länge. Deras såriga relation står i centrum, svek och bitterhet kommer upp till ytan, hemligheter avslöjas.

Vi får följa den kaotiska inspelningen. Veronica Maggios och Oskar Linnros popsånger om förlorad kärlek och hjärtesorg blir vapen i en nervig duell mellan Oscar och Louise.

Och så de spelas! På scen finns förutom femmannabandet som ska återförenas åtta musiker; stråkar, blås, keyboard… satsningen är total och numera gamla hitlåtar som exempelvis Maggios ”Jag kommer” och Linnros ”Från och med du” placeras in i dramatiken men får också nya och imponerande tolkningar.

”Huvudrollerna spelas av Louise Peterhoff och Oscar Töringe. De skapar skickligt och snabbt en laddad stämning mellan sig.”

Scenbilden är statisk genom hela föreställningen, en rörig musikstudio med sladdar och instrument överallt. Ovanför, på en jätteduk, ser vi dokumentärfilmen som spelas in. Ett grepp som förstärker kaoset, men som också tar oss nära skådespelarna och musikerna, en fungerande dubbelexponering som betonar de olika kasten i rollfigurernas känsloliv.

Huvudrollerna spelas av Louise Peterhoff och Oscar Töringe. De skapar skickligt och snabbt en laddad stämning mellan sig. Ett före detta kärlekspar som fortfarande hatar och älskar om vart annat. Den såriga relationen spelas övertygande fram av Peterhoff och Töringe. De sjunger fint också. Inte minst Louise Peterhoff. Veronica Maggios sånger når nya höjder i hennes versioner.

Runt dem finns, som alltid i Alexander Mørk-Eidems uppsättningar, ett sprudlande avspänt ensemblespel. Fastnar gör Emma Österlöfs cyniska filmproducent, irriterande för alla, spelad med en vägvinnande energi, basisten Daniel Bingert som med klar komisk talang sprider dålig musikerhumor omkring sig och den vemodige gitarristen Hampus Hallberg, som trovärdigt gestaltar den tredje och utnyttjade parten i det forna kärleksdramat mellan Oscar och Louise.

Alexander Mørk-Eidem har flera publiksuccéer bakom sig på Stockholms stadsteater där musiken har spelat avgörande roller: ”Djungelboken”, ”De tre musketörerna” och den fantastiska gymnastiksalsversionen av ”Paraplyerna i Cherbourg”. Alla gjorda med en anslående och genomtänkt lekfullhet, starka känslor och en närmast unik förmåga att skapa närvaro genom ett rikt ensemblespel där inget lämnas åt slumpen.

Nu har han lyckats igen. ”Alltid vara vi” är en musikteaterfest som har alla dessa nämnda kvaliteter och kommer med säkerhet att locka en stor publik till Stockholms stadsteater. Det är den sannerligen värd.

Stefan EklundSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.