En spännande och gripande historia om medmänsklighet och mod
Sundets röda nejlikor: Hur svensk polis och Helsingörs syklubb räddade danska flyktingar under andra världskriget
Författare: Conny Palmkvist
Förlag: Forum
Hösten 1943 hade Danmark varit ockuperat av Tyskland i över tre år. Från början hade den tyska ockupationsmakten hanterat danskarna med silkesvantar, men sedan hade förtrycket hårdnat alltmer. Missnöje, protester, strejker och sabotage besvarades med arresteringar och avrättningar. Under några höstnätter 1943 flyr över 7000 danska judar över sundet till Sverige för att rädda sig undan de tyska deportationstågen.
I samma veva bestämde sig fyra vanliga män i Helsingør för att starta en egen liten motståndgrupp. De döpte gruppen till Helsingørs syklubb – en oförarglig täckmantel.
Om denna grupps verksamhet handlar författaren Conny Palmkvists dokumentärbok ”Sundets röda nejlikor”, som är en både gripande och otroligt spännande läsupplevelse.
Fram till sommaren 1944 lyckades ”syklubben” smuggla nästan 1500 danska flyktingar till Sverige, framför allt motståndsmän som behövde räddas från Gestapos klor. Gruppen bestod av en polisman, en polisassistent, en boktryckare och en journalist – de hade bara känt varandra ytligt innan de påbörjade det hemliga samarbetet med livet som insats. Boktryckaren Erling Kjær kunde ingenting om båtar och var sjösjuk, men blev ändå skeppare på den lilla motorbåten som ”syklubben” använde för de hundratals nattliga resorna med flyktingar över sundet, då det gällde att undvika minfält och tyska patrullbåtar. Kvartettens enda gemensamma nämnare var att de hade sina arbetsplatser nära varandra och delade samma känsla av att nu fick det vara nog: något måste hända, något måste göras för att hjälpa andra i en svår tid. I Helsingborg samarbetade ”syklubben” med en grupp svenska säkerhetspoliser, ett samarbete som givetvis var hemligt och av allt att döma inte hade sanktionerats på högre ort.
”Det är en thrillerartad bladvändare som gång på gång ger mig som läsare ett slag i magen.”
Flyktingarna kom till ett Sverige där stämningarna hade börjat slå om. Människor på flykt från Hitlertyskland hade tidigare knappast tagits emot med öppna armar av det svenska samhället, en del hade förvisso fått stanna , men många hade avvisats. Hösten 1943 gick det emellertid inte att blunda längre, även om sju procent av de tillfrågade svenskarna fortfarande tyckte att de flyende judarna inte borde få någon hjälp, enligt en opinionsundersökning.
Conny Palmkvist har tagit hjälp av arkiven, brev, minnesanteckningar av de inblandade och gjort många intervjuer för att lägga pusslet kring denna episod, som var en ljusglimt i andra världskrigets mörka historia.
Texten rör sig i ett ständigt nu, ett stilistiskt grepp som författaren effektivt lyckas utnyttja dels för att förhöja den dramatiska effekten, dels för att understryka att huvudpersonerna inte satt med något facit. Och denna känsla åstadkommer Palmkvist skickligt utan att göra våld på sanningshalten i berättelsen.
Boken är svår att lägga ifrån sig när man väl har börjat läsa och har förstört en hel del nattsömn. Det är en thrillerartad bladvändare som gång på gång ger mig som läsare ett slag i magen. Helsingørs syklubb är förvisso inte okänd för den som är bevandrad i den tidens historia, men det är en berättelse om medmänsklighet och mod som måste hållas vid liv. Detta är den bästa bok jag läst det senaste året. Så det så.
