En glass, en Berlinmur och en hel massa pallar – Jarl Ingvarsson är i Stockholm igen
Han kommer in på galleriet med en papplåda i famnen och det han skämtsamt kallar sin Gert Wingårdh-halsduk runt halsen. Den färgexplosiva Sparsörskonstnären är i Stockholm igen.
Åtta av Jarl Ingvarssons stora målningar hänger redan på väggarna på Galleri Arsenalsgatan 3.
Själv försökte han först lansera några påskrisliknande målningar till utställningen, säger han, men galleristen Anna Persson som kom till ateljén i Sparsör och valde tavlor hade andra planer.
– Hon var ganska bestämd, hon ville ha just de här. Och nej, jag saknar inte påskrisen, säger Jarl Ingvarsson och inspekterar väggarna.
Målningarna glöder av färg, i vad konstvetarna kallar neoexpressionistisk stil.
Vad är det för målningar? Frågan är inte lätt att besvara.
Jarl Ingvarsson tror inte på att man som konstnär ska vara för medveten om vad man gör, det som uppstår uppstår. Han målar intuitivt.
Fast den metoden är inte precis vad man lär ut på konstskolorna nu. Tvärtom. Det är snarare någon sorts hyperpostmodernism där man ska vara medveten om allt man gör. Så fort man lyfter penseln ska man dekonstruera det.
Han brukar regelbundet ställa ut i Stockholm, men nu är det länge sedan. Under hela coronapandemin har Jarl Ingvarsson haft utställningsuppehåll.
Målandet har däremot pågått som vanligt och färgen har knappt torkat på den nyast målningen, en rosa karamell med polkagris och tulpan.
Sparsörkonstnärens målningar kostar runt 100 000 på Stockholmsgalleriet, säger han.
– De brukar ligga däromkring men jag vet inte exakt, det är galleristerna som avgör. Men visst måste man ha en god ekonomi för att köpa den här sortens konst.
Är konsten föreställande eller abstrakt? För Jarl Ingvarsson är den föreställande.
– Det är aldrig min tanke att provocera. Jag målar för att lära känna mig själv. Konstnären Erik Hårdstedt brukar säga i intervjuer att hans mormor alltid sa att han inte skulle måla så där fult som den där Ingvarsson. Fast det är inte min mening, att måla så fult att mormor inte tycker om det.
Den som tittar noga ser att konsten faktiskt är föreställande, även om saker och ting inte ser ut som vi är vana att se dem. En stor kvadratisk målning som ser ut att ha siffrorna 6 och 8 målade visar sig vid närmare granskning vara upp och ner. Siffrorna ska läsas 89 och under står det 19. Och ser det inte ut som om det är en mur som rasar? Berlinmuren?
– Ja, det är faktiskt Berlinmuren. Vi var där på ett konstnärsutbyte strax efter att muren öppnats. Det var fantastiska målningar på muren och jag gillade att det var hål i den.
Är du glad när du målar?
– Nej, det vet jag inte precis. Det kan nog vara både och. Men även om jag inte är glad går jag till ateljén. Det är inte så att jag målar för att bli glad. Men det är ofta roligt att måla.
Utställningen Bellaria pågår till och med 25 september.
