Emilienne Malfatto skildrar kriget ur förövarnas perspektiv

”Översten sover inte” är skriven av journalisten och fotografen Emilienne Malfatto, född 1989. I sina fotoreportage skildrar hon ofta vardagslivet på platser där konflikter har slagit sönder tillvaron. Nu har hon skrivit en roman där förövarnas perspektiv står i centrum och krigets meningslöshet hamnar i avslöjande blixtbelysning. Vi möter översten som för längesedan slutat sova om nätterna eftersom han hela tiden hemsöks av alla han har dödat och plågat. Vi möter adjutanten som har börjat vackla i sin övertygelse men vet att ”tvivel är soldatens fiende.” Vi möter generalen som sitter i sitt marmorpalats och spelar schack mot sig själv och försöker förtränga att han inte längre får några underrättelser om militära framsteg.

Eftersom Malfattos berättelse helt saknar kronologiska och geografiska markörer blir den automatiskt en allegori över kriget som fenomen och lydnaden som överlevnadsstrategi. Befälhavarnas inre resonemang genomsyras av den sortens logik som är nödvändig för att krigshandlingar ska kunna utföras: ”det var krig / att döda eller dödas / är krigets villkor.” ”självklart uttryckte sig ingen i de ordalagen / till en början / nej / det var mer subtilt än så / skapa trygghet / skydda.”

Samtidigt som kriget i Staden tycks ha stagnerat befinner sig texten i ständig rörelse. Berättande partier med stram prosa bryts av med nedslagen i överstens kaotiska inre, där kasten är tvära i både riktning och tempo. Marianne Tufvesson, en av Sveriges mest meriterade översättare från franska, har överfört Malfattos vindlande utläggningar till en svenska som alltid leder läsaren rätt, trots författarens val att ibland lura ögat och tanken med oväntade meningsbyggnader och utebliven interpunktion. Det är en bedrift att följa med i en sådan dans utan att frestas att förenkla eller förtydliga.

Marianne Tufvesson vågar både ta bort och lägga till ord på ställen där en mindre erfaren översättare kanske inte hade gjort det. Hon tillåter sig också att skapa egna finesser utan direkt motsvarighet i originalet. Ett exempel är när översten reflekterar över hur han i sitt arbete skapar nya martyrer med ”varje snitt / varje stick / varje skott”, där det i originalet står ”à chaque coupure / chaque entaille / chaque coup de feu”. Här blir svenskan plötsligt mer kärnfull och melodisk än franskan, vilket kan väga upp för andra eleganta formuleringar som kanske inte går att återskapa fullt ut.

”Översten sover inte” är en kort men helgjuten roman och ett passionerat antikrigsmanifest som med sin stilistiska skönhet blir en läsupplevelse på båda språken.