Elina Backman skapar spänning där språket lyser
När kungen dör
Författare: Elina Backman
Översättning: Marjut Hökfelt
Förlag: Bokfabriken
När Elina Backmans debutdeckare ”När kungen dör” lanserades i Finland blev den omedelbart en försäljningsframgång. Det är lätt att förstå varför. Här är spänning, kärlek och ett språk som är så vackert att det är en ren fröjd att läsa.
Upprinnelsen till denna historia är ett mord på en vällustig och i sanning obehaglig reklamman i Helsingfors. Han hittas död vid det gamla fortet Sveaborg, brännmärkt med en kungakrona, dränkt på torra land. Poliskommissarie Jan Leino och hans lilla grupp får hand om utredningen. Snart hittas en annan kropp med liknande märken, även den dränkt, i den lilla orten Gustav Adolfs, norr om Helsingfors. Där befinner sig journalisten Saana på besök, uppsagd från jobbet och med förhoppningar om att kunna göra undersökningar för ett reportage om en ung flicka som trettio år tidigare hittats död i älven.
Jans (vars efternamn endast nämns tre gånger i boken) och Saanas vägar korsas, liksom deras respektive utredningar. Förutsägbart, javisst. Men denna i grunden lite banala historia är skriven med en uppenbar glädje och med ett språk som flyter lätt och ledigt, ändå med en stringens och formuleringskonst som förlåter alla genrens eventuella klichéer. Eftersom originalet är skrivet på finska måste översättaren Marjut Hökfelts arbete absolut lovordas.
Gustav Adolfs (en liten ort som finns i verkligheten) är ett stycke Finland bortom allfartsvägarna, ett eget kungadöme i republiken där tiden tycks stå stilla. Här finns också upprinnelsen till de händelser som leder fram till morden.
Elina Backman arbetar som marknadsförare och är bosatt i Helsingfors.
