Elin Thornberg: Elin Thornberg: ”De vill kramas, de vill visa känslor – men de vet inte hur”
”Så mycket bättre” på TV4 är numera ett av de där programmen somen räknar med i höstens tablå. Särskilt sedan förra året då programmet firade tio år och artister som varit med tidigare fick återvända till programmet. Men istället för att varje artist hade en egen dag när de tolkades och hyllades genom sin artisthistoria, fick alla tolka den de ville, närsomhelst. Det skänkte nytt liv i programmet, så pass att TV4 valde att fortsätta med samma programupplägg även i år.
Det är skönt, för historiedelen och det snudd på överdrivna hyllandet från de övriga artisterna fick mig alltid att sucka djupt. Dessutom var TV-bolagets jakt efter gråtmilda ögonblick lätta att genomskåda, och kändes alltså mest bara fejk.
De deltar i lördagens program
Alla program: Markus Krunegård, Plura Jonsson, Ana Diaz
Övriga: Lisa Nilsson, Benjamin Ingrosso, Tommy Körberg, Silvana Imam, Helen Sjöholm, Jakob Hellman, Lili & Susie, Newkid, Loreen,
Det där är faktiskt nästan borta nu, även om programmet fortfarande visar vissa tendenser att försöka ”beröra” tittarna till tårar. Fast det kanske bara är jag som är cynisk.
För första gången påminner ”Så mycket bättre” faktiskt mer om en firmafest för artister än ett underhållningsprogram. Jag är inte alls emot det. Blandningen på artisterna är också vital både vad gäller ålder och artistskap. Från de riktiga veteranerna Plura och Tommy Körberg till Lisa Nilsson, Silvana Imam, Markus Krunegård och Ana Diaz, hela vägen till 23-åriga Benjamin Ingrosso som studsar runt som en boll mellan läromästarna.
Årets säsong dras dock med en ny svårighet – coronasmittan. Till exmepel får artisterna för första gången ta färjan till Gotland istället för flyget, som är avstängt. En liten detalj kan tyckas – men ändå rätt betydelsefullt att det ska till en pandemi för att artister ska sluta flyga inrikes.
Men det svåraste verkar inte vara den otympliga båtresan, utan hur de kramgoa artisterna – som lagt hela sina liv på att visa upp sina känslor – ska klara av att endast armbågspeta på varann när de blir berörda av tolkningarna.
Det ska visa sig inte vara helt lätt. Man riktigt ser hur det kliar i fingrarna på artisterna – de vill kramas, de vill visa mer känslor – men de vet inte hur.
Tommy Körberg - ”Stad i ljus”
Original: Markus Krunegård, 2019
Det blir meta på hög nivå när Tommy Körberg tolkar en låt som är inspirerad av hans egen från 1988. Inte otippat känns det väldigt mycket Körberg – fast pratigare och med välkänd fanfar i refrängen.
Benjamin Ingrosso - ”Ett långsamt farväl”
Original: Lisa Nilsson, 2003
Ett ovanligt snyggt gospelnummer som jag inte hade väntat mig i första programmet. R&b-pop med gospelkör på svenska och Carola-höjning i sticket.
Plura – ”Ingen tar min Maria från mig”
Original: Tom och Mick – ”Somebody’s taken Maria away”, 1967
Plura klär monsterhiten från 60-talet i visrocksskrud och en aning studentikos text – författad till frun Maria. Tack vare Pluras erfarenhetstunga röst och nostalgiska vissling blir det inte pannkaka.
Silvana Imam - ”Du stör dig hårt på mig”
Original: Markus Krunegård, 2014
Krunegårds uppbrottslåt blir en kampsång för frihet i Silvanas version. Det är inte mycket som är kvar från originalet, vilket känns lite trist. Snyggt, hårt och energiskt är det i alla fall.
Markus Krunegård - ”Sett henne”
Original: Silvana Imam, 2016
Rap innebär nästan alltid mycket text, så bara att få in allt det i en poplåt är värt en eloge. Bäst är den tralliga refrängen, som är en perfekt sommardänga. Synd bara att det är vinter nu.
Ana Diaz – ”Vår lilla stad”
Original: Eldkvarn, 1993
Varför känns det som att Eldkvarns småstadshyllning plötsligt handlar om Stockholm? I övrigt en ganska härlig 90-talsdiscopoptolkning med visslingar som känns oerhört retro.
Lisa Nilsson – ”100”
Original: Ana Diaz, 2020
En ensam trumpet i intro och outro säger allt – nu ska här gråtas. Lisa Nilsson behöver inte mycket annat än sin röst för att gå igenom rutan i en powerballad med stora känslor.
