Eldfängt och klichéfyllt i brandstationsdeckare
Den röde hanen
Författare: Anna Granlund
Förlag: Southside Stories
Genre: Brandstationsspänning
Brandstationer är en flitigt utnyttjad miljö i tv-serier, men inte lika vanlig i litteraturen. Anna Granlund förlägger handlingen i sin skönlitterära debut till Stockholm och Östermalms brandstation, den i Sverige som har flest utryckningar. Arbetet är farligt nog redan som det är, och när mystiska sabotage drabbar utryckningsgruppen – eller om de är specifikt riktade mot brandmästare Stefan Berg? – sprids misstron i en miljö där alla måste kunna lita på varandra.
”Att Granlund på de första två sidorna använder sju adjektiv om en ryamatta vittnar om ett överlastat språk.”
Granlund utmålar kåren som en i stora delar sexistisk, rasistisk och homofob arbetsplats, men när hon låter brandmästaren tycka att det är ”uppfriskande” med en kvinna som halsar öl direkt ur flaskan och inte tar för givet att mannen alltid ska stå för notan och att det är ”härligt” med en tjej som inte petar i maten börjar jag fundera på vilket årtionde hon lever i. Både Berg och den andra huvudpersonen, brandorsaksutredaren Jessica Frank, är klichéartade. Ensamma och sårade, bra på sina jobb men dåliga på relationskommunikation och ibland hopplösa på att dra slutsatser.
Att Granlund på de första två sidorna använder sju adjektiv om en ryamatta vittnar om ett överlastat språk. Samma gäller handlingen när hon både vill sexa till den och få med bonusbarnfamiljeproblematiken.
Det finns ljusglimtar, men en god idé och en tacksam spänningsmiljö räcker inte alltid.
