Stefan Eklund: En okuvlig röst för kvinnors rättigheter
Den egyptiska författaren Nawal El Saadawi dog den 21 mars i år, 89 år gammal. Därmed tystnade ett stort författarskap och en okuvlig röst för kvinnors rättigheter i det starkt patriarkala Egypten.
Hennes författarskap var kantat av mordhot och förföljelse. Hon utbildade sig till läkare och hade en chefspost inom hälsoministeriet, men fick sparken därifrån på grund av sina samhällskritiska romaner. Hon dömdes till ett fängelsestraff för sin aktivism 1981, släpptes fri efter tre månader och fortsatte oförtrutet sin feministiska kamp och sitt kontroversiella författarskap. Hennes produktion är stor, närmare 60 titlar, och det finns romaner bland dem som håller nobelprisklass; ”Och tiden står stilla vid Nilen” (Ordfront, 1987) och ”Den stulna romanen” (Ordfront 2010) är mina favoriter.
Just ”Den stulna romanen” är en furiös text utan nåd, elak och humoristisk, om det manliga förtrycket i den muslimska världen. I centrum för hennes attack finns det manliga könsorganet, denna ”bit kött” som har tvingat kvinnor till slaveri i alla tider, denna ”slaka lilla råtta mellan benen” som har dömt ”miljoner flickor till en för tidig död”.
Religionskritiken är ett bärande tema i Nawal El Saadawis författarskap och finns även här. Hon såg alla fundamentalistiska religiösa rörelser som politiska i första hand. Och som ett sätt att förtrycka kvinnor; ”Gud hatar kvinnor, i alla religioner. Varför? Min dröm är en värld utan religion.”
”I centrum för hennes attack finns det manliga könsorganet, denna ”bit kött” som har tvingat kvinnor till slaveri i alla tider.”
”Den stulna romanen” handlar om litteraturkritikern Bodour som lever i ett mycket olyckligt äktenskap med den hyllade krönikören Zakariya, en man lojal med makten. Zakariya begår upprepade sexuella och våldsamma övergrepp mot Bodour. Deras dotter Magiida skriver pro-islamistiska krönikor i en konservativ tidskrift.
Parallellt skildras också gatubarnet Zina, vars musikaliska begåvning gör att hon slår igenom som artist. Hon blir en röst för Kairos alla fattiga och därmed också omöjlig i maktens ögon. Zina är, det får vi veta tidigt, egentligen dotter till Bodour från ett fördömt förhållande i ungdomen.
Bokens titel anspelar på en roman som Bodour skriver på och som försvinner hela tiden. I den kan hon formulera alla de sanningar som är förbjudna för henne annars. ”Den stulna romanen” är också en historia om skrivandets kraft.
Och skrivandets kraft, dess lustfylldhet, var viktigt för Nawal El Saadawi. Hon är ingen enkel pamflettförfattare, hennes personteckningar och kraftfulla stil håller som sagt en hög litterär nivå. Trots hennes övertygelser och hårda politiska kamp är det lusten i själva skrivandet som bär henne. I en intervju sade hon: ”Mitt skrivande har inte med altruism att göra, det har med kreativitetens glädje och kraft att göra. Jag kan offra kärlek, sex, äktenskap, barn, allt – så länge jag kan skriva vad jag vill.”
Fotnot: På tisdag klockan 19 på Mötesplats Kristineberg möts Stefan Eklund och översättaren av bland annat ”Den stulna romanen”, Marie Anell, i ett samtal om Nawal El Saadawis författarskap.
