Efterklang blandar vacker höst med duktighet

Efterklang kan vara oerhört pretentiösa, men kommer ofta undan med det. Den danska trion stirrar sig inte blinda på rådande popmusiks-mallar, utan lägger på ett extra lager allt. Elektroniska inslag och körer samsas med stråkar och smittsamma melodier. Deras sjätte album är både vackert som en höstmorgon och lite skralt i uttrycket. Problemet är att det professionella och styvt hållna ibland står i vägen för det originella och intensiva. Det blir helt enkelt för duktigt emellanåt. Lite som en indieversion av Steely Dan, utan att ta förringa den amerikanska duons storhet. Bäst är moll-festen “Hold me close when you can” och avslutande “Åbent sår” där de närmar sig Sigur Rós och Bon Iver-trakter och den svenska technofavoriten The Field får vara med på ett hörn.