Hanna Grahn: Dags att brösta frågan om teaterns ekonomi
2016 var det år under den senaste tioårsperioden som Borås Stadsteaters biljettintäkter var som högst. Det var ett år då Ragna Wei var konstnärlig ledare och Marie Nyman teaterchef.
Året efter intensifierades diskussioner om teaterns framtid. I augusti lade dåvarande kulturchef Eva-Lotta Franzén fram ett förslag om att halvera antalet egna föreställningar och ta in fler gästspel. Veckan innan hade Ragna Wei sagt upp sig i protest mot att hon inte fick rätt förutsättningar att göra ett bra jobb. 2017 sjönk biljettintäkterna med över 25 procent.
Vad vill jag säga med detta? Utan att dra allt för stora växlar av siffrorna kan man säga att en nedgång inleddes 2017, och sedan kom pandemin som ett dråpslag några få år senare.
Nu har den negativa intäktstrenden vänt, men idag är teaterns framtid politiskt ifrågasatt i Borås på ett sätt som aldrig förr, av framförallt Sverigedemokraterna som vill lägga ner den fasta ensemblen och släppa fram fler gästspel. Argumentet är att skattepengarna behövs bättre på annat håll.
Under onsdagen debatterades nästa års budget i fullmäktige, och de politiska partierna positionerade sig som förväntat i frågan om stadsteatern. Än så länge finns en bred uppslutning av partier som värnar stadsteatern och som förstår att kulturen har en betydelse som inte direkt är mätbar i skattekronor och ören.
I debatten var Elsa Hjelmgren (L) som är vice ordförande i kulturnämnden en av flera politiker som satte ord på detta: ”Att försöka mäta kulturens verkliga värde i enbart tabeller och siffror, det är som att försöka fånga vinden i en bur – omöjligt.” /.../ ”Kulturen är pulsen som genomsyrar våra liv och berikar vårt samhälle på ett sätt som går långt bortom det kvantifierbara.”
Vackert så. Betydelsen av en stadsteater med en repertoar som är unik och styrd från Borås kan inte överskattas. Inte heller betydelsen av möjligheten för exempelvis skolelever att få insikter i teaterns arbete och se föreställningar. Ett rikt samhälle måste ha råd med både skola och teater.
”Somliga politiker kommer att göra allt för att skapa målkonflikter där kulturen står på den förlorande sidan, särskilt de partier som har aversioner mot ett fritt och ifrågasättande kulturliv.”
Stadsteatern är den enda kommunala teatern i Sverige som är en del av en kulturförvaltning. På andra håll drivs stadsteatrarna i bolagsform. Genom åren har detta kritiserats i Teatersverige eftersom det minskar graden av självständighet.
Borås Stadsteater och kulturförvaltningen använder heller inte begreppet självfinansieringsgrad på samma sätt som man gör på andra teatrar. Samtidigt måste man förstås vara medveten om att både antalet besökare och intäkter i förhållande till kostnader trots allt säger något om teaterns kraft, och position i ett samhälle.
I en tid då allt fler ifrågasätter stadsteaterns existens är det bara att inse att diskussionerna om teaterns ekonomi är här för att stanna. Somliga politiker kommer att göra allt för att skapa målkonflikter där kulturen står på den förlorande sidan, särskilt de partier som har aversioner mot ett fritt och ifrågasättande kulturliv.
Nu behöver också de som ser fram emot stadsteaterns 60-årsjubileum nästa år brösta (om uttrycket tillåts) de ekonomiska frågorna i debatten. Det räcker inte att bara poängtera teaterns värde i stort utan att också vara beredd att ta diskussionen om teaterns intäkter i förhållande till kostnader. Debatten om de ekonomiska frågorna kring teatern riskerar annars att helt och hållet kapas av kulturfientliga krafter.
